För det är Gud som verkar i er, både vilja

och gärning, för att hans goda vilja ska ske.

(Fil 2:13)

Det är detta det handlar om. Gud sa till

Jeremia när Israel hade misslyckats totalt

med att hålla lagen: "Det kommer att komma

en dag Jeremia, när jag inte längre kommer

att skriva lagen på stentavlor, utan jag kommer

att skriva min lag i människors hjärtan.”

“Det är Gud som verkar i er vilja.” Hur

uppenbarar Gud sin vilja för mig? Jo, Han

uppenbarar sin vilja genom de önskningar

Han placerar i mitt hjärta. Det betyder dock

inte att alla önskningar som jag har i mitt

hjärta nödvändigtvis kommer från Gud.

Men Han lägger sina önskningar i mitt hjärta

och Han verkar i både min vilja och min

gärning. Gud lägger på mitt hjärta att göra

något. Han ger mig en önskan och en längtan

efter att utföra en särskild uppgift, eller att

åka till en viss plats.

Jag upptäcker att det som jag önskar, faktiskt

betyder att Gud visat sin vilja för mig. Han

lägger en önskan i mig att vilja göra något,

och sedan ger Han mig förmåga att utföra

Hans vilja.

För flera år sedan skulle jag predika i

Ventura en söndag kväll. Jag bestämde mig

för att åka upp på lördagen och sova över hos

min moster i Santa Barbara. (Min moster Lois

som sedan dess flyttat ner, så att vi kan vara

nära henne.)

Hon brukade göra helt fantastiska

enchiladas. Jag ringde henne och sa: "Börja

göra enchiladas! Jag kommer på middag och

sover sedan över hos dig. På söndag kommer

jag att åka tillbaka till Ventura och predika

där på kvällen."

Jag började köra mot Santa Barbara och var

på väg mot motorvägen, men när jag kom till

Sunset Boulevard tänkte jag: "Åh, vilken fin

dag. Jag kan lika gärna köra längs kusten,

längs Sunset Boulevard till Pacific Coast

Highway.

Jag fäller ner taket på bilen och kör sakta

genom Malibu och vidare till Santa Barbara

den vägen så jag kan se havet. Och jag kan

stanna vid Point Magu, som jag älskar, och

se vågorna rulla in. Jag åker längs kusten för

jag älskar havet och stränderna. Det blir en

vacker resa.”

Så jag körde hela vägen längs Sunset

Boulevard, men medan jag körde började

jag tänka: "Jag minns inte att det var så här

långt till kusten. Jag har förmodligen gjort ett

misstag och borde ha fortsatt på motorvägen,

men det går inte att göra något åt det nu."

När jag körde vidare mot Coast Highway såg

jag en kille och en tjej som liftade utmed

vägen och jag kände mig ganska självisk där

jag satt i min cabriolet.

Jag brukar inte ta upp liftare, men denna

gång stannade jag och plockade upp dem.

Jag började vittna för dem om Jesus Kristus.

När vi kom till Ventura stannade vi och bad

och de tog emot Jesus.

Jag körde förbi kyrkan där jag skulle tala nästa

kväll och sa: "Om ni kommer hit i morgon kväll,

skulle det vara roligt att träffa er igen."

Killen letade efter ett jobb. Han var bonde och

han hade sökt jobb i Los Angeles, men jag sa till

honom: "De har inga gårdar i Los Angeles." :-)

Jag sa hejdå till dem och körde vidare upp till

Santa Barbara.

På grund av liknande erfarenheter tidigare

tänkte jag dock: ”Förmodligen kommer jag

aldrig att se dem igen." Men nästa kväll när

jag var i kyrkan och predikade och gav

inbjudan till frälsning, kom de fram för att ta

emot Jesus Kristus offentligt.

En av de äldste i kyrkan som bad med dem

råkade vara förman för Del Mar Lymanair

Ranch och råkade behöva en extra hand.

Han kunde erbjuda både jobb och boende

och paret kom fram och pratade med mig

efter mötet tillsammans med Mr. Jenkins,

och sa: "Åh, gissa vad som hänt. Den här

mannen som bad med oss är förman på en

ranch." Jag visste att Mr. Jenkins var förman

på denna ranch och nu hade han gett dem

jobb!

Jag tänkte då tillbaka på gårdagen när jag

var på väg till Santa Barbara och plötsligt fick

en idé: "Varför inte köra längs kusten?"

Jag insåg att det var Gud som hade lagt det

på mitt hjärta så att jag ville detta. Tanken

hade planterats av Herren, eftersom Han

visste att paret från Montana var i desperat

behov av att möta Jesus Kristus. De väntade

på att någon skulle komma och vittna för dem.

Så det är Gud som verkar i oss så att vi både i

vilja och gärning utför Hans vilja. Han ger oss

förmågan att utföra något, men han planterar

först och främst sin vilja i våra hjärtan, och

det är så som Gud leder oss.

Ofta sker det genom en plötslig inspiration,

tanke eller idé. Gud påverkar vår vilja och ger

oss kraft att göra det Han vill. Det är Gud som

tar initiativ till vad vi ska göra.

Arbeta med fruktan och bävan på din

frälsning, men tänk på att det är Gud som

faktiskt arbetar i dig. Det är Han som lagt en

längtan i ditt hjärta efter att göra något.

Det är Gud som gett dig denna önskan och

nu kommer Han att visa på vilket sätt detta

ska ske, för Han verkar i både din vilja och

gärning till att göra det Han vill.

Så följden blir, att det du känner glädje över

att göra, är det som också gläder Gud,

eftersom Han lagt ner en önskan i ditt hjärta

att göra det som är Hans vilja.

Det blir faktiskt så, att det ditt hjärta önskar,

blir till glädje i ditt liv och du kan alltså säga

med Jesus: "Att göra din vilja, min Gud, är min

glädje." (Ps 40:9) Varför? Jo, eftersom Han har

planterat sin vilja i ditt hjärta. Det är Gud som

verkar i oss. Därför:

Gör allt utan att klaga och tveka (Fil 2:14)

Jag måste erkänna att jag inte alltid lyckas

med detta. Ibland när jag gör vissa saker

kommer jag på mig själv med att klaga: ”Jag

har bättre saker att göra än att städa upp

den här röran."

Så jag får inte alltid högsta betyg på detta

område och ibland kommer jag på mig själv

med att klaga över saker som är jobbiga.

Men Gud arbetar i mitt hjärta, för när jag

gör en del saker och klagar, brukar han tala

till mig och säger: "Varför gör du det?" och

jag måste förstås svara: "Jag gör det för dig,

Herre." Han säger då: "Sluta klaga, eller sluta

med det du gör."

Gud vill inte att vi klagar när vi tjänar Honom.

Vad du än gör i ord eller handling, gör det till

Guds ära och gör det som om du gör det för

Herren. Gör allt utan att klaga och diskutera.

så att ni blir fläckfria och rena, Guds

oskyldiga barn mitt i ett falskt och

fördärvat släkte, där ni lyser som

stjärnor i världen när ni håller fast vid

livets ord. Då blir ni en ära för mig på

Kristi dag, att jag inte har kämpat

förgäves eller arbetat förgäves.

(Fil 2:15-16)

Så Paulus förmanar dem och talar om hur de

ska vara för att tjäna Herren. Paulus kan glädja

sig när han ser deras tjänst för Herren och att

hans egen tjänst burit frukt, för han har visat

dem Jesu sinnelag och inställning. Jesus som

var villig att stiga ner från sin härlighet till

denna syndfulla värld och hänga på ett kors.

”Var så till sinnes som Kristus Jesus var.”

När jag själv ser Guds verk och frukten av

min tjänst för Gud i människors hjärtan, ger

det stor glädje. Paulus fortsätter:

Ja, även om mitt blod skulle utgjutas

medan er tro bärs fram som ett offer

är jag glad och gläds med er alla. (Fil 2:17)

”Jag gläder mig på grund av vad Gud har gjort

i er. Jag kommer att dö lycklig, för jag vet att

Gud har verkat i era liv genom min tjänst.”

På samma sätt är ni glada och gläds

med mig. (Fil 2:18)

”Om de tar mitt liv, gläds med mig, gråt inte.”

Jag hoppas nu i Herren Jesus att

snart kunna sända Timoteus till er,

så att även jag blir vid gott mod när

jag får veta hur ni har det. Jag har

ingen som han, ingen som så uppriktigt

kommer att bry sig om er. (Fil 2:19-20)

Detta är ett väldigt intressant uttalande av

Paulus. Han sänder Timoteus eftersom

Timoteus har samma hjärta som han. Paulus

säger: "Jag har ingen annan som har samma

hjärta som jag har för er och för arbetet för

evangeliet."

Det var verkligen svårt att hitta någon som

hade samma hjärta som aposteln Paulus.

Någon som var villig att ge så mycket av sig

själv. En person som såg mycket lite till sig

själv, men som alltid såg andras behov och

andras bästa.

Det är svårt att hitta den sortens ledare

(även i dag), någon som verkligen är

omsorgsfull och medveten om det som hör

till Herren.

Alla söker de sitt, inte Jesu Kristi sak.

(Fil 2:21)

Vilket sorgligt uttalande om de andra ledarna,

även de som följde med Paulus. "Jag skickar

Timoteus för han har samma hjärta som jag

har för er, han har samma omsorg om er som

jag har.

De flesta andra bryr sig mer om sig själva

ände bryr sig om er. De söker sitt eget bästa

framför ert.” Det vill säga: det sinnelag som

var i Kristus, som utgav sig själv, var inte i

dem.

Men ni vet hur äkta han är. Som en son vid

sin fars sida har han arbetat tillsammans

med mig för evangeliet. Honom hoppas

jag alltså kunna sända så snart jag fått se

hur det går för mig. (Fil 2:22-23)

”Så snart jag vet hur det går för mig här i

fängelset, kommer jag att skicka honom

till er.”

Och i Herren är jag övertygad om att

snart kunna komma själv. (Fil 2:24)

”Om Nero släpper ut mig härifrån, hoppas

jag att kunna komma själv.”

Jag tyckte dock det var nödvändigt att

skicka tillbaka Epafroditus till er, min

broder, medarbetare och medkämpe

som ni sände för att hjälpa mig med

vad jag behövde. (Fil 2:25)

Med andra ord: ”Han kom till mig med gåvan

som ni skickade och hjälpte mig med vad jag

behövde.”

Han har längtat efter er alla och varit

orolig, eftersom ni har hört att han blivit

sjuk. Och han var verkligen sjuk, nära

döden. Men Gud förbarmade sig över

honom, och inte bara över honom utan

också över mig så att jag inte skulle få

sorg på sorg. (Fil 2:26-27)

Så Epafroditus dog nästan. Han var mycket

sjuk och filipperna hade hört om hans

sjukdom och var oroliga för honom.

Epafroditus bekymrade sig över att de hört

att han varit sjuk.

Detta är intressant. Paulus hade en stark

gåva att hela andra. Det skedde mirakel i hans

tjänst och ändå talar han om att Epafroditus

nästan dog på grund av sin sjukdom.

Varför helar inte Gud alla? Varför är det så

att Gud helar en del och inte andra? Vi

kommer aldrig att få veta svaret på det. Akta

dig för dem som har färdiga svar på frågan

om helande, om hur Gud verkar eller varför

Gud tillåter vissa saker.

Gud säger: "Mina vägar är inte era vägar,

de är bortom vad ni kan förstå.” Så vi vet

faktiskt inte varför och det är fel att lägga

skulden på den som är sjuk.

Det sista den sjuke behöver höra, är någon

som säger: "Broder, det måste vara något

fel på dig, det måste finnas någon synd i ditt

liv eftersom du är så sjuk.

Du har inte tillräckligt med tro. Om du bara

trodde, så skulle du kunna resa dig upp ur

sängen och gå. Du har gjort fel bekännelse.

Säg inte att du mår dåligt, utan säg: Jag

känner mig bra." Detta kommer dock inte

att fungera.

Vi vet att Gud helar. Jag tror på det. Jag har

själv blivit helad många gånger, men jag inser

också att Gud inte helar alla. Varför, vet jag

inte.

Jag känner stora syndare som blivit helade

och jag har känt mycket fromma människor

som inte blivit helade utan har dött.

Helande har ingenting att göra med en

persons rättfärdighet och det har ingenting

att göra med en persons tro. Helande är ett

verk av Gud, den Högste, och det ligger helt

och hållet i Hans händer.

Det är fel att lägga en skuldbörda på de

människor som är sjuka och jag betraktar

budskap om att Gud vill att alla ska bli helade

som nonsens. Paulus säger:

Därför är jag så mycket mer angelägen

att sända honom, så att ni får glädjen att

återse honom och jag själv får känna

lättnad. Ta nu emot honom i Herren med

all glädje. Visa uppskattning för sådana

som han, för han var nära döden i sitt

arbete för Kristus. Han satte sitt liv på

spel för att ge mig den hjälp som ni inte

kunde ge. (Fil 2:28-30)

Epafroditus riskerade sitt eget liv för att få

fram filippernas hjälp till Paulus och Paulus

uppskattade det och skickade tillbaka

Epafroditus till dem med lovord över hans

trofasthet.

Må vår Herre Jesu Kristi nåd, Guds kärlek

och gemenskapen med den Helige Ande,

vila och förbli i var och en av er.

Att ni får styrka av Hans Ande till er inre

människa och att Hans Ande ger era hjärtans

ögon ljus, så att ni förstår hur mycket Gud

älskar er.

Att ni förstår Hans plan för era liv, så att ni

kan leva för Kristus och sedan leva med

Honom i Hans rike, för evigt.

Gud välsigne er, Konungabarn. Må ni vandra

i Hans kärlek och nåd, i Jesu namn.

Slut av kap 2

Tillstånd beviljat av The Word For Today att

översätta detta avsnitt.

Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är

hämtade från Svenska Folkbibeln.