Filipperbrevet
Kap 3 - Del 2
Och räknar det som skräp, för att vinna
Kristus och bli funnen i honom – inte med
min egen rättfärdighet, den som kommer
av lagen, utan med den som kommer
genom tron på Kristus, rättfärdigheten
från Gud genom tron. (Fil 3:8-9)
Jag kan försöka att vara rättfärdig inför Gud
genom mina egna gärningar och
ansträngningar. Jag måste då sätta upp en
norm för vad som utgör rättfärdighet. Vad är
rätt och vad är fel?
Efter att ha fastställt detta kan jag sedan
försöka att alltid göra det som är rätt. Jag
kan arbeta hårt, men det enda som händer
är att jag utvecklar en självrättfärdighet.
Om en person lever på detta sätt brukar
resultatet bli: ”Jag håller reglerna. Jag gör
aldrig något fel utan gör alltid det som är rätt.
Jag lever efter rättfärdiga normer.” Följden
blir oftast stolthet och utvecklande av en
dömande attityd som hos farisén som gick
upp till templet för att be. Han sa:
"Fader, jag tackar dig för att jag inte är som
andra människor. Jag roffar inte åt mig, jag är
ingen brottsling eller gör andra synder. Gud,
jag tackar dig för att jag är så bra."
Detta är stolthet och självrättfärdighet, men
värre än så - det finns ett fördömande av
andra. Plötsligt befinner man sig på en andlig
piedestal och man börjar döma alla andra
som inte lever efter samma normer för
helighet som man själv gör.
"Hur kan de säga att de är Guds barn? Hur
kan de säga...", och man sitter på sin pompösa
rättfärdiga lilla tron och dömer alla andra
som inte lever efter samma standard som
man själv gör. Detta kan vara mycket farligt.
Samtidigt kan man erkänna att man har
problem med synden, med sig själv och med
köttet. Man kan vara ärlig mot sig själv, men
försöker ändå att bortförklara när något hänt.
När man blivit upprörd måste man (eftersom
det strider mot reglerna att bli upprörd) ljuga
för sig själv och säga: "Egentligen var jag inte
upprörd, jag var bara indignerad."
Man kan då bli en falsk person eftersom man
ställer upp egna normer och lever efter egna
regler. Men när vi tar på oss den rättfärdighet
som kommer från Kristus lever vi ett ärligt liv
och kan säga: "Vi är inte perfekta, men vi tror
på Jesus Kristus av hela vårt hjärta. Han är
vår Frälsare. Han är vår Herre."
Gud räknar oss då som rättfärdiga. Han
skriver rättfärdig på vårt konto. Det finns
problem med att försöka vara rättfärdig
genom egna ansträngningar och gärningar.
Jag kanske gör det som är rätt.
Jag kan ha levt efter reglerna i hela mitt liv
fram till idag och aldrig brutit mot några regler
och över mitt namn står det skrivet: rättfärdig.
Men i morgon kanske en galning kör om mig
på motorvägen och blockerar och stänger in
mig. Jag visar knytnäven, tutar och säger:
"Försvinn från vägen, din stolle!"
Alla mina goda meriter är då som bortblåsta
och rättfärdigheten raderas ut. Jag har
misslyckats. “Åh, vilken skam. I hela mitt liv
har jag aldrig gjort något fel. Jag har följt
reglerna fram tills nu.”
Du förstår, det skulle inte finnas någon
trygghet alls i den slags rättfärdighet som
beror på egna gärningar.
Jag skulle kunna förlora den när som helst,
men jag förlorar inte den rättfärdighet som
Gud gett mig genom min tro på Jesus Kristus.
Jag kan tuta och visa knytnäven, men Anden
kommer att säga: "Kommer du inte ihåg att du
har en fisksymbol på din bil? Vad tänker du
göra när du passerar honom?”
Och jag kanske beslutar mig för att inte köra
om, för jag vill inte vara ett dåligt vittne och j
ag böjer mitt huvud och säger: "Gud, jag är
ledsen, så uppför sig inte en representant för
Dig. Förlåt mig, Herre."
Men när jag misslyckas behöver inte en ängel
radera ordet rättfärdighet och sedan skriva
om det. Det står kvar där. Jag är rättfärdig
genom min tro på Kristus och min tro på
Honom vacklar inte.
Mina handlingar kan svikta, men inte min tro
på Honom. Rättfärdigheten tillräknas mig
genom min tro på Jesus.
Det är en etablerad rättfärdighet. Inte undra
på att Paulus valde denna nya rättfärdighet,
även om han hade gjort ganska bra ifrån sig
fram till denna punkt.
"Jag vet inte vad som kommer att hända
imorgon, jag lämnar detta skepp för ett nytt
och jag kommer med glädje att kasta det
gamla livet överbord med dess kamp och
egna ansträngningar.
Jag kommer att leva ett nytt liv och följa
Anden, tro och lita på Jesus Kristus, att Han
gör för mig vad jag inte kan göra för mig själv.”
“och bli funnen i honom – inte med min egen
rättfärdighet, den som kommer av lagen, utan
med den som kommer genom tron på Kristus,
rättfärdigheten från Gud genom tron”.
Den bästa illustrationen jag hört av denna
bibelvers är nog berättelsen om den unga
flickan som kom från mycket fattiga
förhållanden, men som var flitig och arbetade
hårt för att ta sig igenom college. Hon var inne
på sitt sista år.
De skulle ha studentbal och hon var så
upprymd över det faktum att hon hade
kunnat kämpa sig igenom college och att hon
skulle få sin examen.
Eftersom hon hade använt alla sina pengar
till studier och nätt och jämt fått dem att räcka
till studentlitteratur och uppehälle, hade hon
inte mycket över till att köpa en klänning. Hon
bestämde sig för att hon skulle sy sin egen
klänning till studentbalen.
Hon hade inte heller så mycket pengar till att
köpa bra material. Hon gick ner till en billig
butik, valde ut det bästa tyget hon hade råd
med och köpte ett enkelt mönster.
Hon lade ut tyget och började försiktigt klippa,
men hon hade aldrig sytt något tidigare.
Genom försök och misstag och genom att göra
om en hel del av sömmarna och andra saker
(fållen var inte heller riktigt rak), gjorde hon
en bra insats. Hon gjorde sitt bästa.
Det var absolut det bästa hon kunde
åstadkomma. Hon satte på sig klänningen
och gick ut till de andra flickorna och sa: "Titta
tjejer, det här är min nya klänning för balen.
Jag har gjort den själv." De var snälla mot
henne och sa: "Åh, den är fin", men de såg
bristerna i den och tyckte synd om henne. De
förstod dock att det var det bästa hon kunde
åstadkomma.
Just då kom en rik och generös kvinna in
genom dörren. Hon såg den unga flickan
mannekänga med sin klänning och sa: "Vill du
följa med mig?" Den unga flickan följde med
ut och där stod en limousinechaufför.
De åkte ner till en mycket dyr butik och
chauffören släppte av dem. De gick in.
Mannekängerna började visa många vackra
klänningar och en mannekäng hade en
klänning som var helt underbar. Den unga
flickan drog efter andan när hon såg den.
Det var en fantastisk klänning.
Den generösa kvinnan som var mycket klok,
märkte att flickan kippade efter andan när
hon såg den. Hon ropade till sig modellen så
att de kunde titta närmare på klänningen
och känna på tyget.
Den unga flickan var mycket imponerad,
men när modellen vände sig om såg hon
prislappen: 45,000 kronor och hon tänkte:
"Jag kunde aldrig drömma om att något
kunde kosta så mycket."
Men den generösa kvinnan som såg hennes
intresse för klänningen, sa till expediten: “Slå
in den och se till att den skickas till bilen.”
När den unga flickan kom tillbaka till skolan
gick hon in på sitt rum och packade försiktigt
upp klänningen och tog den på sig. Den
passade perfekt.
Sedan gick hon ut till alla de andra tjejerna
och sa: "Titta tjejer!” De drog efter andan av
förvåning över härligheten och skönheten i
denna klänning.
Den unga flickan sa: "Den här klänningen
kunde jag aldrig ha köpt själv. Jag kunde aldrig
ha gjort den själv, men jag fick den av den rika
generösa kvinnan."
Paulus hade gjort sitt bästa för att klä sig i
rättfärdighet genom gärningar, men sedan
fick han lära känna Jesus Kristus och han
säger: "Jag kommer inte längre att försöka
vara rättfärdig i min egen kraft, genom mina
egna gärningar och genom att följa lagen.
Jag vill med glädje byta ut min egen
rättfärdighet mot den underbara rättfärdighet
som Gud har gett mig genom min tro på Jesus
Kristus."
Rättfärdigheten som kommer från Kristus
genom tron. Det är något som jag aldrig skulle
kunna köpa själv, eller något som jag skulle
kunna åstadkomma själv. Med alla mina
ansträngningar skulle jag aldrig kunna nå upp
till denna rättfärdighet.
Ändå är det vad Gud har gett mig genom tro,
tron som han har gett mig på Jesus Kristus.
Paulus fortsätter:
Då får jag lära känna Kristus och kraften
i hans uppståndelse (Fil 3:10)
Vid denna punkt säger vi också: "Kraft, jag vill
ha kraft. Jag skulle vilja lära känna Kristus i
kraften av hans uppståndelse.
Ge mig kraften" och vi hungrar efter kraften.
Men Paulus slutade inte där eller hur?
och dela hans lidanden (Fil 3:10)
Men Paulus vänta lite! Jag vill kliva av här.
Jag känner inte till det där med lidande. Jag
gillar kraften, men jag gillar inte lidandet.
Vet du inte att kristna inte ska behöva lida?
Vårt kött gör alltid uppror mot lidande.
Lärjungarna hade svårt att hantera
situationen när Jesus började prata om det
lidande som Han skulle gå igenom och Petrus
ropade: “Gud bevare dig, Herre! Det där ska
aldrig hända dig.”
Jesus sa: ”Gå bort från mig, Satan! Du vill få
mig på fall”. Petrus ord var det naturliga
utropet från människan "Bespara dig själv
från lidande." Men Paulus säger här att han
är villig att följa Jesus till korset.
"Jag vill känna Honom, jag vill lära känna
Honom helt och hållet." Kraften i
uppståndelsen – ja, men du kan aldrig lära
känna kraften i uppståndelsen förrän du
först och främst har lärt känna korset.
Jesus uppstod inte från de döda förrän Han
först hade gått till korset. Det uppståndna
livet följer alltid på det korsfästa livet.
Kraften i uppståndelsen kommer efter att vi
delat lidandet och korset. Jag vill lära känna
kraften i uppståndelsen, men om jag ska få
uppleva den måste jag först och främst
uppleva vad det innebär att dela Jesu lidande
och död på korset och dö från mitt gamla jag,
min gamla natur.
genom att bli lik honom i hans död, i
hoppet om att nå fram till uppståndelsen
från de döda. (Fil 3:10-11)
Men hur kan man nå fram till uppståndelsen
från de döda om man inte först och främst
har dött? Jesus kunde inte uppleva kraften
i uppståndelsen förrän Han hade upplevt
korset.
Korset var avgörande och nödvändigt innan
Han upplevde kraften från uppståndelsen.
Det är sant även för oss. Jag är korsfäst med
Kristus och nu kan jag uppleva kraften i det
uppståndna livet.
Många människor har aldrig upplevt kraften
från det uppståndna livet eftersom de har
dragit sig undan från att dela lidandet och
korsfästelsen med Kristus.
"Jag vill hålla fast vid min gamla natur. Jag vill
inte se den fastspikad på korset. Jag vill hålla
fast vid det som hör till den gamla människan."
Men vi kommer aldrig att lära känna livet från
den uppståndne Kristus förrän vi har upplevt
vad det är att dela Hans lidande. ”i hoppet om
att nå fram till uppståndelsen från de döda”.
Inte så att jag redan har gripit det eller
redan har nått målet, (Fil 3:12)
Det är tråkigt att så många människor verkar
tycka att de har nått målet i sin andliga
vandring och de sitter på små piedestaler,
på små elfenbenstorn.
"Jag har nått fram. Här är jag. Kom till mig
och jag ska undervisa dig. Sätt dig vid mina
fötter och lär av mig." Men Paulus, aposteln,
säger: "Jag anser inte att jag har nått målet.
Jag ser inte på mig själv som fullkomlig.
Herrens verk är ännu inte fullbordat i mig."
men jag jagar efter att gripa det eftersom
jag själv är gripen av Kristus Jesus. (Fil 3:12)
Paulus medger något som är mycket viktigt
för oss alla att medge – vi som har gripits av
Jesus Kristus.
Vi kan alla se tillbaka på den tidpunkt i våra
liv då Herren grep oss och sa: "Jag har utvalt
dig och bestämt dig till att vara min lärjunge",
och vi vände om för att följa Jesus Kristus.
När Herren grep oss hade Han en plan och
ett syfte för våra liv. Herren visste exakt vad
Han hade planerat att vi skulle göra. Han hade
en uppgift för oss att utföra.
Paulus säger: "Jag har ännu inte gripit det
som Herren grep mig för. Herren grep mig,
men när Han gjorde det, hade Han ett syfte
för mitt liv. Jag har ännu inte uppnått detta
syfte."
Vi kan alla säga samma sak, "Jag har ännu inte
gripit det som jag blev gripen för." Anledningen
till att vi alla kan säga det, är att vi alla är kvar
här på jorden.
För att gå till del 3
Tillstånd beviljat av The Word For Today att
översätta detta avsnitt.
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är
hämtade från Svenska Folkbibeln.