Stå därför fasta i Herren, mina älskade

och efterlängtade bröder, (Fil 4:1)

Vilka vackra ord av Paulus till församlingen,

ord som kommer från hans hjärta. Mina bröder,

som jag innerligt älskar och längtar efter."

min glädje och min krona, mina

älskade! (Fil 4:1)

Han utgjuter sitt hjärta och sin kärlek till dem

som han betjänat och som betjänat honom.

Det fanns två kvinnor i Filippi som grälade

och bråkade med varandra. Det hör inte

hemma i församlingen och Paulus säger:

Jag uppmanar Evodia (Fil 4:2)

Och det finns inget s i namnet. Det skulle göra

det till ett maskulint namn, men i grekiskan är

det tyvärr ett kvinnligt namn, Evodia.

Jag uppmanar Evodia och uppmanar

Syntyche att vara eniga i Herren. (Fil 4:2)

Låt oss inte gräla. Låt oss inte bråka och skapa

splittring i Kristi kropp. Låt oss vara eniga i

Herren.

Ja, även dig, trofaste medarbetare,

ber jag: (Fil 4:3)

Vi vet inte vem Paulus hänvisar till här. Det

har varit en hel del gissningar. Förmodligen är

alla fel. Men medarbetaren skulle kunna vara

någon som Paulus hade arbetat tillsammans

med. Kanske skrev han till fångvaktaren i

Filippi som hade blivit frälst (Apg 16).

Det finns andra, jag tror det var Tertullium,

en av de tidiga kyrkofäderna, som menar att

Paulus här skriver till sin fru. Men det är

knappast möjligt.

hjälp dessa kvinnor som har kämpat

med mig i evangeliets tjänst, tillsammans

med Clemens och mina andra medarbetare

som har sina namn i livets bok. (Fil 4:3)

När Paulus reste till Filippi delade han först

evangeliet vid floden där en grupp kvinnor

hade samlats för bön. Bland dem var Lydia,

som sålde purpurtyger (Apg 16).

Den följande veckan berättade kvinnorna

om detta för sina vänner och en stor skara

människor samlades för att höra Paulus

predika evangeliet om Jesus Kristus.

Guds verk började faktiskt med kvinnorna.

Många av dem kom till tro och blev frälsta

och döpta. De hade en mycket viktig del i

tjänsten i församlingen i Filippi.

"Hjälp dessa kvinnor som har kämpat med

mig i evangeliets tjänst, tillsammans med

Clemens och mina andra medarbetare som

har sina namn i livets bok."

I Lukas evangelium kapitel 10, berättas om

de sjuttio lärjungarna som hade skickats ut

två och två av Jesus. De kom tillbaka och sa:

"Herre, det var fantastiskt. Många människor

blev helade.

Människor som var blinda fick ögonen

öppnade och Herre, även de onda andarna

lydde oss." Jesus sa till dem: ”Men gläd er

inte över att andarna lyder er, utan gläd er

över att era namn är skrivna i himlen."

Det är det viktigaste. Inte vad Gud gör genom

våra liv, utan att våra namn är skrivna i himlen.

Det är vad som verkligen är viktigt för oss.

Gud har en bok som heter Livets bok och det

är spännande att tänka på att mitt namn finns

i Hans bok, Livets bok.

I Uppenbarelseboken 20 står det om den

stora vita tronen och Guds dom: ”Och böcker

öppnades, och ännu en bok öppnades, livets

bok. Och de döda dömdes efter sina gärningar,

efter det som stod skrivet i böckerna. Och

havet gav igen de döda som fanns i det, och

döden och helvetet gav igen de döda som

fanns i dem, och var och en dömdes efter sina

gärningar ...

Och om någon inte fanns skriven i livets bok

kastades han i eldsjön.”Här står det om Livets

bok. Det är intressant för mig att Gud har

denna bok i himlen, Livets bok, och namnen på

dem som är arvtagare till det himmelska riket.

De är utsedda av Gud (Ef 1:4) för att dela

evigheten med Honom och Han har skrivit in

deras namn i Livets bok.

När skrev Gud mitt namn i Livets bok? När

skrev Han ditt namn i Livets bok? Du kanske

säger: "Jag blev frälst den 2 oktober 1968 så

jag antar att Gud skrev mitt namn i Livets bok

den dagen."

Nej! Vi läser i Uppenbarelseboken att våra

namn var skrivna i Livets bok innan världens

skapelse. Hur kunde Han göra det?

För att Han är Gud och så mycket smartare

än vad vi är och allvetande, Han vet allt och

eftersom Han vet och känner till allt, kan

Han inte lära sig något. Det är omöjligt för

Gud att lära sig något.

Han har alltid vetat vilka som kommer att bli

frälsta och därför skrev Han deras namn i

Livets bok innan Han lade jordens grund. Är

du inte glad?

Han visste att du skulle bli frälst och skrev

dittnamn där innan Han lade jordens grund.

Paulus säger om sina medarbetare:

"Som har sina namn i livets bok". Detta är

något som Jesus talar om och som även Paulus

nämner, liksom Johannes i Uppenbarelseboken.

Gläd er alltid i Herren. Än en gång

säger jag: gläd er! (Fil 4:4)

Återigen, lägg märke till att glädjen är i

Herren. Det finns alltid anledning till att

glädja sig i Herren. Jag kan glädjas eftersom

Han skrev mitt namn i Livets bok före

världens skapelse. Åh, tack, Herre!

Jag kan glädjas i Herren. ”Gläd er alltid i

Herren. Än en gång säger jag: gläd er!” En

ledsen, sur kristen är inget bra vittne för

evangeliet om Jesus Kristus.

Låt alla människor se hur vänliga

ni är. Herren är nära. (Fil 4:5)

[I KJV står det moderation som betyder

måtta. Det grekiska ordet betyder både

måtta och vänlig, ö.a.]

Det vill säga, lev måttligt, inte i överdåd.

Det finns ingen plats i det kristna livet för

en extravagant livsstil. Lev måttligt. Varför?

Därför att Herrens ankomst är nära. Vi ska

inte vara alltför involverade i det som hör till

världen. Herren kommer.

Bekymra er inte för något, utan

låt Gud få veta alla era önskningar

genom bön och åkallan med

tacksägelse. (Fil 4:6)

Svaret på oro är bön. Bön och överlämnande

av det som bekymrar mig. De saker som

orsakar att jag oroar mig, är vad jag måste

be för.

Och när jag ber för dem, måste jag lita på att

Gud tar hand om dem. Det är viktigt att jag

vet att när jag överlämnat dem till Gud, så är

de i Hans händer och Han kommer att verka

i allt detta till sin ära.

Situationen kanske inte är som jag önskade

att den var, men jag tackar Gud att det inte

är jag som har kontrollen. Jag tackar Gud för

att han har kontroll över de omständigheter

som råder.

Om jag hade kontrollen över mitt liv, skulle

jag kunna skapa en enorm röra och tro att

jag bara gjorde det som var bra. Men du vet,

om du bara låter ett barn göra som det vill,

kommer det endast att äta glass och godis

och ingenting annat.

Så skulle jag hantera även mitt eget liv - göra

det sött och ljuvligt och lägga varm kola och

vispad grädde med rostade mandlar på toppen.

”Jag vill ha en bädd av rosor, Herre. Jag vill ta

det lugnt.” Men det är inte alltid så. Många

gånger möter jag svårigheter.

Det finns saker som jag inte förstår, men min

tro testas och den utvecklas eftersom jag lär

mig att lita på Gud även när jag inte kan se

någon väg framåt.

Även om inte saker blir som jag önskar, litar

jag fortfarande på Herren och jag lär mig att

Han har en bättre plan. Då kan jag säga:

”Ja, det var tufft, ja, det gjorde ont. Jag gick

igenom lidande. Men åh, vilka lärdomar jag

fått som jag inte skulle byta mot någonting

eftersom jag har vuxit oerhört och min

vandring och relation med Gud har blivit

starkare genom det hela.

Det som jag vunnit i min relation med Honom

väger mycket tyngre än den kamp jag gick

igenom.” Så här lyder en sång jag minns:

"Längre fram kommer vi förstå allt. Längre

fram kommer vi förstå varför. Bli glad igen

min bror, lev i solskenet. Vi kommer snart

förstå allt."

Denna sång tror jag skrevs under depressionen.

Det var hårda tider nere i södern. Det var en

sång till uppmuntran.De som lever gudfruktigt

i Kristus Jesus kommer att få lida förföljelse.

Det kommer inte att bli lätt men Herren

kommer att vara där.

Herren kommer att ge dig styrka och hjälpa

dig. Så be över dina bekymmer och din oro, ge

dem till Herren. Kasta alla dina bekymmer på

Honom eftersom Han bryr sig om dig.

Bön, åkallan och tacksägelse är tre aspekter

av bön. Bön är en mycket bred term som

beskriver gemenskap med Gud. Bön är inte

en monolog. Det är en dialog.

Det är viktigt att vi väntar på att Gud ska tala

till oss, liksom det är viktigt att tala med Gud.

Många människor ser på bön som en monolog.

”Jag ska tala med Gud och när jag talat klart,

reser jag mig upp och går. Jag brukar aldrig

vänta på att Gud ska svara.”

Genom åren har jag kommit till slutsatsen att

det är viktigare att Gud talar till mig än att jag

talar till Honom. Jag är övertygad om att vad

Gud har att säga till mig är mycket viktigare

än vad jag har att säga till Gud.

Jag har försökt utveckla den lyssnande delen

av bönen. Bön är gemenskap med Gud och att

lyssna in det Han talar till mitt hjärta. Jag får

utgjuta mitt hjärta för Honom, vänta på

Honom, tillbe Honom och älska Honom.

Allt detta är en del av bönen. En annan del av

bönen är åkallan: mina önskningar, där jag talar

om för Gud vad jag behöver i mitt liv och vad

andra omkring mig behöver i sina liv.

Det kan gälla dig personligen, men de kan

också vara förbön för andra. Det finns

önskningar som i snäv bemärkelse gäller

mina egna behov och bön i vidare bemärkelse

som gäller behoven hos dem omkring mig,

vilket är förbön.

Sedan finns det tacksägelse, som är en annan

aspekt av bön.När vi ser på Herrens bön som

en förebild för vår bön - "Vår Far i himlen”,

och ”låt ditt namn bli helgat” - ser vi att det

börjar med ett erkännande av Gud och Guds

storhet och ära.

Guds namn. Vi ber att Guds namn ska vara

helgat. En begäran i vid bemärkelse: ”Låt ditt

rike komma. Låt din vilja ske, på jorden som i

himlen.”

Och en begäran i en snävare mening: ”Ge oss

i dag vårt dagliga bröd. Och förlåt oss våra

skulder, så som vi förlåter dem som står i

skuld till oss. Och för oss inte in i frestelse,

utan fräls oss från det onda.”

Lovprisning, ära och tacksägelse: "För riket

är ditt, och makten och äran i evighet. Amen."

Bönen börjar med tillbedjan, slutar med

tillbedjan och däremellan kommer våra

önskningar och vår förbön. Så vi ser att bön

är åkallan, tacksägelse och att Gud får veta

våra önskningar.

Då ska Guds frid, som övergår allt

förstånd, bevara era hjärtan och

era tankar i Kristus Jesus. (Fil 4:7)

Du kommer att uppleva en sådan frid. "Vad

ska du göra?" "Jag har bett över det." "Ok,

men vad ska du göra åt det?" "Jag har redan

gjort något åt det, jag har bett." "Ok, men du

kan inte bara be, du måste göra mer än så!"

"Jag vet att Gud kommer att ta hand om det

nu, jag har frid.

Det är i Guds händer. Jag har lämnat det till

Honom så att jag inte längre kämpar med det.

Jag brottas inte längre med dessa frågor. Jag

har lämnat dem till Gud och nu ska jag vila i

Honom. Jag kommer att uppleva Guds frid.”

Den frid som övergår mänskligt förstånd och

ditt eget förstånd. Det går inte att förstå hur

man kan känna en sådan frid mitt i sådan oro.

För att gå till del 2

Tillstånd beviljat av The Word For Today att

översätta detta avsnitt.

Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är

hämtade från Svenska Folkbibeln.