Galatien var inte en stad. Det var ett

territorium som omfattade ett område som

nu ligger i Turkiet. I Galatien fanns flera kyrkor

som var grundade av Paulus.

Efter Paulus evangelistiska insatser i området

och hans grundande av många kyrkor, dök det

upp män som började förvränga evangeliet

som Paulus hade undervisat. Evangeliet om

nåd.

De började predika en annan lära som inte är

ett evangelium, eftersom ordet evangelium

betyder goda nyheter.

Om du talar om för mig att Gud vill förlåta mig

alla mina synder och räkna mig som rättfärdig,

om jag helt enkelt tror på Jesus Kristus, så är

det goda nyheter.

Men om du talar om för mig att jag måste följa

vissa regler och föreskrifter och lyda lagen för

att bli rättfärdig, då är det inte goda nyheter

därför att ingen har kunnat göra detta.

Så Paulus skriver till galaterna för att ställa

tillrätta denna lära som hade följt hans tjänst

rakt in i deras församling.

Han skrev till dem för att åter befria dem från

lagens träldom som människor försökte lägga

på dem.

Vi i den kristna kyrkan idag har så mycket att

vara tacksamma för på grund av denne man,

aposteln Paulus. Hade det inte varit för hans

starka envisa ståndpunkt över frälsning

genom nåd, så kunde kristendomen ha

återgått till att bara vara ännu en judisk sekt.

Men Paulus tog ställning inför dem alla, och

faktiskt mot dem alla, genom att hålla fast vid

evangelium om nåd, frälsning genom tro och

genom Guds nåd.

Så Galaterbrevet är en mycket stark

avhandling mot varje form av lagiskhet, varje

försök att bli rättfärdig genom våra gärningar

eller mer rättfärdig genom vår lydnad till lagen.

Brevet betonar verkligen nådens evangelium

och rättfärdiggörelse genom tro, på ett mycket

kraftfullt sätt.

Detta fantastiska brev har frigjort människor

och fört dem in i en livsgivande Gudsrelation

genom tro. Detta brev öppnar dörren för alla

människor så att vi fritt kan komma till Gud.

Genom detta brev lär vi oss att komma till

Gud, tack vare Guds kärlek och Hans nåd,

inte på grundval av vår förträfflighet, våra

gärningar, våra ansträngningar.

En av de första saker dessa falska lärare alltid

försökte göra, var att misskreditera Paulus.

Detta är ett typiskt knep av falska lärare.

Om du har blivit undervisad av en Guds

tjänare, en gudsman, så kommer de [falska

lärare, ö. a.] att dyka upp och det första de gör

är att försöka misskreditera den som har

undervisat dig, eller den som ledde dig till tro.

Det verkar som om dessa falska lärare faktiskt

aldrig försöker att evangelisera, utan de

försöker alltid gå till de troende, för att ändra

deras tro.

Så först och främst bekräftar Paulus sitt

apostlaskap och han säger även att det är:

Från Paulus, apostel, utsänd inte av

människor eller genom någon människa

utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern,

som har uppväckt honom från de döda.

(Gal 1:1)

Det är intressant hur folk även idag ställer

samma frågor som fariséerna frågade

Johannes Döparen, när han döpte nere vid

Jordanfloden. De sade: ”Vem gav dig

befogenhet att göra detta? Varifrån kommer

din befogenhet?”

När Jesus rensade templet, ställde de samma

fråga: "Och vem har gett dig den fullmakten

att göra det?” (Mark 11:28)

Det verkar som om folk alltid försöker hitta

grunden till din befogenhet. Och idag kommer

många gånger människor, särskilt

mormonerna, och de säger: ”Vem gav dig

befogenhet att döpa?”, därför att de undervisar

att det är endast de som har rätt att ge

befogenhet till någon att döpa.

De undervisar att de är den enda sanna

kyrkan, därför att endast i deras kyrka är det

fortfarande tolv apostlar som styr.

Och dessa apostlar är de enda som kan

prästviga eller ge befogenhet åt män att utöva

andlig tjänst. Så frågan om befogenhet är alltid

deras älsklingsämne: ”Vem gav dig

befogenhet?”

Och så frågan om Paulus äkthet. Tja, vem gav

Paulus befogenhet att vara en apostel? Vem

lade händerna på Paulus?

När det gäller befogenhet inom de högkyrkliga

samfunden idag, så har vi också vad de kallar

den apostoliska successionen genom

handpåläggning.

De viger män för tjänst, och biskopen lägger

sin hand på kandidaten när han viger honom,

och denne biskop fick handpåläggning av en

annan biskop, som fick handpåläggning av en

annan biskop, som fick handpåläggning av en

annan biskop, som fick handpåläggning… och

hela vägen tillbaka till Petrus.

Detta är den apostoliska handpåläggningen.

Så när biskopen lägger sin hand på mitt huvud

och helgar mig till tjänst – föreställer jag mig i

mitt minne denna hand när den går, t-t-t-t-t-t-

tillbaka till Petrus.

Man ser dessa bildrutor liksom snabbt flimra

förbi hela vägen tillbaka till Petrus, och Petrus

lägger sin hand på mig och viger mig till tjänst.

Den apostoliska successionen genom

handpåläggning. Och om du inte blivit vigd av

en biskop, som blivit vigd av en biskop, som

blivit vigd av en biskop, som blivit vigd av en

biskop, då är du inte riktigt prästvigd.

Paulus sade: ”Jag var inte utsänd av någon

människa. Jag är en apostel, men; ’inte av

människor eller genom någon människa’. Jag

vände mig inte till människor för att få

behörighet.

Jag var inte kallad av någon människa. Jag

var inte utsedd till tjänst av någon människa,

’utan av Jesus Kristus och Gud, Fadern, som har

uppväckt honom från de döda’."

Så Paulus befogenhet går tillbaka till någon

större än Petrus, till Jesus Kristus och till Gud

Fadern.

Det är min uppfattning att om människor

utser någon till tjänst, så är det totalt

värdelöst. Jag är inte intresserad av att bli

utsedd till tjänst av människor.

Jag tror att det bara finns en som verkligen

kan utse en person till tjänst, och det är Jesus

Kristus.

Jag tror att människor i bästa fall bara kan

bekräfta. Att någon lägger sina händer på mig

kommer inte att kvalificera mig för tjänst och

tyvärr, i kyrkans historia, så har händer lagts

på skurkar och de har kungjorts som Jesu

Kristi tjänare genom denna handling.

Men de var inte det och har aldrig varit det.

De var bedragare och skurkar, även om de

hade papper som visade att de var vigda till

tjänst.

Jag bekymrar mig inte för vad människor

säger om mig, utan vad Gud säger om mig.

Paulus en apostel: "inte av människor eller

genom någon människa, utan av Jesus Kristus

och Gud, Fadern, som har uppväckt honom

från de döda."

Jag och alla bröderna som är hos

mig hälsar församlingarna i Galatien.

(Gal 1:2)

Paulus ansluter sig till sina följeslagare i sitt

brev till kyrkan. Ganska ofta har Paulus några

personliga ord att säga i de inledande

hälsningarna i sina brev, men han har faktiskt

inte mycket att säga till galaterna, förutom

den typiska paulinska hälsningen:

Nåd vare med er och frid från Gud,

vår Fader, och Herren Jesus Kristus,

(Gal 1:3)

Det grekiska ordet nåd är ett ord som

ursprungligen betyder skönhet, charm. Det

har kommit att betyda oförtjänt nåd och det

är dess teologiska definition.

Där finns alltid en skönhet kopplad till nåd.

Den typiska grekiska hälsningen var Charis.

Den typiska judiska hälsningen fred, var

Shalom. Dessa två ord var alltid förenade av

Paulus i hans brev:"Nåd vare med er och frid

från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus,

Som offrade sig för våra synder, för

att rädda oss ur den nuvarande onda

tidsålden, efter vår Guds och Faderns

vilja. Honom tillhör äran i evigheternas

evigheter, amen. (Gal 1:4-5)

Detta var Paulus öppningshälsning. När han

talar om Jesus Kristus, förklarar han att han:

"offrade sig för våra synder för att rädda oss

ur den nuvarande onda tidsålden ”

Denna värld styrs av Satan. Jesus kallade

Satan för denna världens furste. Med

hänvisning till honom sade han: "denna

världens furste kommer. Mot mig förmår han

ingenting."(Joh 14:30)

När Satan frestade Kristus genom att visa

honom alla riken i världen och deras härlighet,

och lovade att ge dem till Jesus om han bara

skulle falla ner inför Satan, så skröt Satan:

”Allt detta är mitt och jag kan ge det till vem

jag vill.” Jesus bestred inte detta.

Och eftersom Satan är denna världens gud,

så är världen förnärvarande ond och under

hans kontroll, därför att världen har getts till

honom av människan.

Men Jesus Kristus har för avsikt att befria er,

hans barn, från den här onda världen. Det är

Guds vilja att befria er ifrån den.

Denna befrielse är faktiskt tvåfaldig. När jag

tror på Jesus Kristus, blir jag befriad från det

grepp som världen har om mig.

En dag kommer Jesus att rädda mig ut ur

världen. Just nu befriar Han mig här i världen.

Jag har blivit befriad medan jag är här, men en

dag kommer Han att ta mig härifrån och jag

kommer då att befrias helt från den här onda

världen.

Men nu är jag befriad medan jag fortfarande

är här. Världen har inget grepp om mig längre.

Paulus går rakt på sak:

Jag är förvånad [Jag är chockad] över

att ni så hastigt avfaller från honom

som har kallat er genom Kristi nåd

och vänder er till ett annat evangelium,

(Gal 1:6)

De var kallade in i Kristi nåd. De hade

undervisats om frälsning genom tro: Att det

inte är något man får som lön, något man

förtjänar, eller något man kan köpa.

Det är något som du bara kan ta emot som

en fri gåva från Gud, inte på grundval av dina

gärningar, av dina ansträngningar, eller din

förträfflighet, utan helt enkelt på grund av

din förtröstan på Jesus Kristus.

Evangeliet om Kristi nåd. “till ett annat

evangelium, fast det inte finns något annat.”

Det vill säga, det är inte ett evangelium. Det

är inte goda nyheter.

För att gå till del 2 klicka här

Tillstånd beviljat av The Word For Today att

översätta detta avsnitt.

Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är

hämtade från Svenska Folkbibeln.