Tvärtom, de insåg att jag hade blivit

betrodd med evangelium till de

oomskurna liksom Petrus till de

omskurna. Han som hade gett Petrus

kraft att vara apostel bland de omskurna

har också gett mig kraft att vara det

bland hedningarna. Och när Jakob,

Kefas och Johannes, som ansågs vara

pelarna, förstod vilken nåd jag hade

fått, räckte de mig och Barnabas handen

som tecken på gemenskap. Vi skulle

gå till hedningarna, de till de omskurna.

(Gal 2:7-9)

“Som ansågs vara pelarna,"– Åh Paulus, jag

gillar dig! ”Räckte de mig och Barnabas

handen”– Och det är bra, detta var ett verkligt

problem som fanns i den tidiga kyrkan och det

löstes på detta sätt.

Det är bra för oss att se att vi alla har vår egen

kallelse och att våra kallelser är olika. ”Gud har

kallat dig att tjäna bland de omskurna, bra, kör

på det, Petrus! Gud har kallat mig till

hedningarna, bra, jag kör på det.”

Vi har att göra med olika typer av människor

där vi behöver betona olika saker.Jag kan se

värdet av olika samfund, eller åtminstone att

vi har olika slags kyrkor. Jag ser ett värde av

att ha liturgiska kyrkor som betjänar

människor som bäst kan relatera till Gud i en

liturgisk miljö.

Jag kan också se syftet med de kyrkor som är

mer emotionella, för människor som förhåller

sig till Gud på ett mer känslomässigt sätt.

Jag gläder mig verkligen över att Gud är så

nådig att Han försöker nå oss människor på

våra olika nivåer. Och Gud har nått mig på den

nivå där jag befinner mig. Gud har också nått

dig på den nivå där du befinner dig.

Han försöker nå varje människa oavsett på

vilken nivå de befinner sig.Om en person är

på en mer känslomässig nivå och gillar hög

tonhöjd, så möter Gud den personen på den

nivån, därför att Gud älskar honom. Om en

person är mer stillsam och uppskattar ett mer

högtidligt sätt, så möter Gud den personen på

detta sätt.

Så vi skall vara tacksamma för de liturgiska

kyrkorna med dess ritualer, och likaså för de

mer känslobetonade kyrkorna.

Vi bör inse att Gud använder var och en av

dessa kyrkor för att möta människor som

befinner sig på olika på delar av skalan. Gud

vill även möta dem som befinner sig

någonstans mitt i mellan.

Gud älskar oss alla och Gud gör inte skillnad

på människor. Därför möter han var och en av

oss just där vi befinner oss. Problemet uppstår

när vi säger att vårt sätt är den enda som

gäller, och att det är överlägset andras.

Att vi tänker att Gud älskar oss mer eftersom

vi relaterar till Gud på ett bättre sätt än andra.

Nej, så är det inte. Det är det bästa sättet för

mig att relatera till Gud på.

Men det finns en del människor som inte kan

relatera till Gud på samma sätt som jag

relaterar till Gud. Det är också intressant att

det finns de som säger till mig: ”Du är för

känslosam”, och att det samtidigt finns andra

som säger: ”Du är inte tillräckligt känslosam.”

Jag räknar med att jag relaterar till Gud

någonstans i mitten. När folk ”slår” dig från

båda sidor, så vet du att du måste vara i

mitten :) Om de “angriper” dig från bara en

sida då befinner du dig i ena änden, men när

de ”slår” dig från båda sidor då är du i mitten.

Så Paulus var överens med de andra om att de

hade olika kallelser: ”Gud har kallat er, Petrus,

Johannes, och Jakob tilljudarna. Det är bra.

Gud har kallat mig till hedningarna. Ni kan

utveckla er relation till Gud på judiskt sätt.

Vi kommer att utveckla vår kärleksfulla

relation med Gud genom nåden.” Paulus gör

bara ett litet tillägg:

Bara en sak ville de, att vi skulle tänka

på de fattiga, (Gal 2:10)

Med andra ord, de frågade oss om hjälp. ”Nu

ska vi betjäna judarna men vi behöver hjälp,

så glöm inte de fattiga.” Paulus sade:

och det har jag också vinnlagt mig om

att göra. (Gal 2:10)

Det vill säga att hjälpa de fattiga. Om ni

kommer ihåg, gjorde Paulus många gånger

insamlingar från de andra kyrkorna för att ge

till kyrkan i Jerusalem. Han ville hjälpa dem i

deras fattigdom. Sådan var Paulus.

Men när Kefas [Petrus] kom till

Antiokia (Gal 2:11)

Det vill säga, det var den församling som man

på sätt och vis kan kalla Paulus hemförsamling.

Det var från denna bas som Paulus kom och

gick. "När Petrus kom till Antiokia.”

gick jag öppet emot honom, eftersom

han stod där dömd. Ty innan det kom

några från Jakob, [kristna med judisk

bakgrund, ö. a.] brukade han äta

tillsammans med hedningarna. Men

när de hade kommit, drog han sig

alltmera undan och höll sig borta från

hedningarn av fruktan för de omskurna.

Även de andra judarna hycklade på

samma vis, så att till och med Barnabas

drogs in i deras hyckleri. Men när jag

såg att de inte var på rätt väg och inte

följde evangeliets sanning, sade jag till

Kefas [Petrus] inför alla: "Om du som

är jude lever på hedniskt vis och inte på

judiskt, varför tvingar du då hedningarna

att leva som judar?” (Gal 2:11-14)

Så Petrus vacklade här, vilket han var känd

för. Han hade kommit ner till Antiokia och

han åt med hedningarna. På denna tid hade

kyrkorna vad de kallade Agapemåltid.

Det är ungefär vad vi idag skulle kalla för

knytkalas. Och vanligtvis samlades de en

gång i veckan för att ha Agapemåltid.

Alla hade med sig en maträtt och sedan åt de

allt tillsammans. Måltiden avslutades med

nattvard.Agapemåltiden kallades för

kärleksmåltid i den tidiga kyrkan.

Den tjänade ett stort syfte för de fattiga.

Många gånger var detta den enda anständiga

måltiden som de åt under hela veckan.

Många av de kristna var slavar och var därmed

undernärda. Detta var den enda ordentliga

måltid de fick. Så alla delade med sig av sin mat

och alla satt och åt tillsammans.

Petrus kom och även han satt tillsammans

med dem och åt, men detta är tabu för en god

judisk man. Genom att de äter tillsammans så

blir de ett med varandra, och på så sätt blir

judarna ett med hedningarna.

Ur judisk och ortodox synvinkel så var detta

dåligt. Men Petrus såg Kristi kärlek och insåg

att hedningarna var hans bröder i Herren, så

han satte sig ner och åt med dem.

Ni kanske kommer ihåg att Petrus tidigare

hade en uppenbarelse på taket på Simons hus

i staden Joppe.

En linneduk sänktes ned och den innehöll alla

slags orena djur. Herren sade: ”Stig upp, Petrus,

slakta och ät.” Han svarade: ”Åh, inte jag Herre,

jag har aldrig ätit något orent.”

Jesus sade: ”Kalla inte det för orent som jag

har förklarat rent.” Detta hände tre gånger.

Sedan sade Herren: ”Vid dörren står några

män. Följ med dem och ställ inga frågor.”

Så Petrus gick ner till porten och där stod tre

män från Cesarea och de sade: ”Vår husbonde

Kornelius, som är en romersk officer, hade en

syn där en ängel sade till honom att han skulle

sända oss hit, för att leta upp dig.

Vi skulle sedan föra dig tillbaka till honom, för

att du skulle förklara Guds sanning för oss.”

Petrus följde med dem och han kom fram till

Kornelius hus i Cesarea. Kornelius öppnade

dörren och sade: ”Prisa Herren! Välkommen

in Petrus!” Petrus sade: ”Du vet att det är

förbjudet för mig att gå in i ditt hus – en

hedning hus.”

Men han fortsatte: ”Gud sade till mig att inte

kalla det för orent som Han har förklarat rent.

Så jag skall stiga in. Vad vill ni veta?” Kornelius

svarade: ”Häromdagen när jag bad, omkring

klockan tre på eftermiddagen, så kom en ängel

och talade om för mig att jag skulle sända bud

efter dig, och att du skulle undervisa oss om

vad vi behövde veta.

Så bollen ligger hos dig. Vad behöver vi veta?”

Så Petrus började dela evangeliet med dessa

hedningar. En grupp av Kornelius vänner hade

också samlats där i hans hus för att höra vad

Petrus hade att säga.

Under tiden som Petrus talade till dem, föll

den helige Ande över dem och Petrus blev

chockad: ”Dessa människor är hedningar. De

har tagit emot den Helige Andes gåva, vad

händer?” Petrus sade: ”Mina vänner, [han talar

till sina judiska vänner, ö. a.] jag gjorde

ingenting.

När vi kommer tillbaka till Jerusalem måste

ni vittna för mig. Det var inte jag som gjorde

det.” Han ville inte ta ansvaret för detta. Han

hade de judiska vittnena med sig tillbaka till

Jerusalem, för att förklara att han inte riktigt

var ansvarig för denna händelse.

Petrus betonade att det var något som Gud

hade gjort. Han ville inte hamna i problem.

Han hade ju till att börja med gått in i en

hednings hus.

Men Herren hade börjat bryta ner en del av

de barriärer som fanns hos Petrus. Han kom

till Antiokia, såg den underbara gemenskapen,

och deltog i kärleksmåltiden.

Men sedan kom vissa bröder ner från

Jerusalem, Jakobs vänner, och Petrus visste

att om de såg honom äta med hedningarna, så

skulle de rapportera om honom. ”Petrus äter

med hedningarna, åh, nej! Vad händer nu?”

Så Petrus drog sig undan och vid nästa

kärleksmåltid så satt han tillsammans med en

liten grupp judar. Det blev en delning i Kristi

kropp.

De andra judarna hade ätit i gemenskapen så

att kyrkan hade en slags enhet. De var ett i

Kristus och upplevde en underbar enhet, men

nu blev det istället en delning.

Petrus var en del av det och eftersom andra

judar såg Petrus hyckla, så började de också

hyckla och t.o.m. Barnabas drogs med. Han

hade varit med Paulus och predikat för

hedningarna, men även han blev påverkad av

detta och bytte bord vid festmåltiden.

Det var då Paulus klev in och tillrättavisade

Petrus öppet inför alla. Han sade: ”Det är inte

rätt. Du kom ner och började leva som en

hedning, du som är jude, men nu försöker du

tvinga hedningarna att leva som judar.” Paulus

tillrättavisade Petrus öppet inför alla. Nu

fortsätter han med att säga:

Vi själva är visserligen judar till födelsen

och inga hedniska syndare. (Gal 2:15 )

Vi äter inte fläskkött, vi äter inte kanin, vi äter

inte någon sorts mat som lagen säger att det

är en synd att äta, och vi är inga hedniska

syndare.

Men eftersom vi vet att människan

inte förklaras rättfärdig genom

laggärningar utan genom tro på

Jesus Kristus, så har också vi satt vår

tro till Kristus Jesus, för att vi skall

stå som rättfärdiga genom tro på

Kristus och inte genom laggärningar.

Ty genom laggärningar blir ingen

människa rättfärdig. (Gal 2:16)

Så Paulus sade: ”Även vi som har hållit lagen,

kan endast bli rättfärdiga genom tro.” Ingen

kan bli rättfärdig genom laggärningar. Att vi

lyder Guds lag kan inte frälsa oss.

Även om vi skulle kunna hålla hela Guds lag,

så skulle det inte rädda oss. Detta är ett av

problemen med det judiska folket idag. Detta

är exakt vad de förlitar sig på för sin frälsning.

Sina egna ofullkomliga laggärningar.

Jom Kippur [Jom Kippur, försoningsdagen, en

helg inom judendomen som är den viktigaste

och allvarligaste högtiden för troende judar,

ö. a.] är inte längre en dag för offer av synder.

Det är en dag för eftertanke för judarna där

de reflekterar över sina goda gärningar och

söker efter att bli rättfärdiga inför Gud genom

dessa gärningar.

Men Paulus sade: "Genom laggärningar blir

ingen människa rättfärdig." Rättfärdiggörelse

kommer genom tro på JesusKristus.

För att gå till del 3 klicka här

Tillstånd beviljat av The Word For Today att

översätta detta avsnitt.

Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är

hämtade från Svenska Folkbibeln.