En liten bakgrund: Aposteln Paulus hade varit

i området Galatien. Galatien var inte en stad

utan ett territorium som var ett län eller en

delstat. Många kyrkor hade grundats där.

När Paulus hade rest iväg dök det upp andra

lärare som förkunnade att galaterna inte kunde

bli frälsta genom en enkel tro på Jesus Kristus.

Utöver sin tro skulle de lägga till omskärelse

och lydnad för lagen.

Många av de troende i dessa kyrkor som hade

förts till tro på evangeliet om Jesus Kristus

genom Paulus predikan, lurades av de lärare

som följde i Paulus spår. Så därför uppstod en

splittring bland bröderna i området.

De falska lärarna ifrågasatte Paulus auktoritet

som apostel, och de förespråkade att det var

nödvändigt att konvertera till judendomen för

att bli frälst.

De sade att galaterna måste hålla lagen och

deras rättfärdighet skulle bygga på att de följde

dessa särskilda regler. Därför sade Paulus i

slutet av kapitel två: ”Jag förkastar inte Guds

nåd. Om rättfärdighet kunde vinnas genom

lagen, då hade Kristus dött förgäves.”(Gal 2:21)

Kraftfulla, men mycket sanna ord. Ni förstår,

om jag kunde bli rättfärdig genom att hålla en

uppsättning av regler, så hade Jesus inte behövt

dö. Det faktum att Jesus dog förkunnar för oss

att ingen människa kan bli rättfärdig genom

sina egna ansträngningar eller genom sina egna

gärningar.

Gud har lagt en grund för rättfärdighet, men

den bygger inte på gärningar och lydnad till

lagen, utan på vår tro på Jesus Kristus. Paulus

fortsätter sedan i kapitel tre:

Ni dåraktiga galater! Vem har förhäxat

er, ni som har fått Jesus Kristus framställd

för era ögon som korsfäst? Endast det

vill jag veta: tog ni emot Anden genom

att hålla lagen eller genom att lyssna i

tro? Är ni så dåraktiga? Ni som började

i Anden, skall ni nu sluta i köttet?

(Gal 3:1-3)

Paulus tar dem tillbaka till början av deras

frälsning, när de först trodde på Jesus Kristus

och genom sin tro räknades som rättfärdiga

inför Gud.

Innan de hade gjort några gärningar över huvud

taget, så räknade Gud dem som rättfärdiga.

Men nu hade några kommit och sagt: "Om ni

verkligen vill bli rättfärdiga måste ni göra så

här”, och de började fastställa vissa regler för

rättfärdighet (vilket vi så ofta är benägna att

göra): “Om du läser tio kapitel i bibeln varje

dag, och läser ur en andaktsbok varje morgon

och tillbringar en halvtimme i bön, så kommer

du helt säkert att bli mycket mer rättfärdig än

den som inte gör detta.”

Vi är ofta benägna att göra denna typ av tillägg

till en persons tro. "Ty genom laggärningar blir

ingen människa rättfärdig." (Gal.2:16)

I Guds ögon. Om vi kunde bli rättfärdiga genom

att lyda lagen, eller någon uppsättning av regler,

så dog Kristus förgäves. Galaterna blev lurade

och de var förhäxade av undervisningen. Den

lät så logisk.

Paulus säger till dem: "Tog ni emot Anden

genom laggärningar eller genom att lyssna i

tro?" Det är en retorisk fråga eftersom det

självklara svaret är att de tog emot Anden

genom tro.

Brevet till galaterna är viktigt eftersom det

verkar som om vi även idag har en stor tendens

att förtrösta på gärningar som en grund för vår

relation med Gud.

Men det är alltid en farlig grund för vår relation

med Gud, eftersom våra gärningar inte ens

alltid godkänns av oss själva.

När jag var barn önskade jag med rätta att få

uppleva Guds

helige Andes fullhet över mitt liv. I den

församling där jag växte upp tillbringade jag

många kvällar på så kallade väntande möten.

Jag väntade på vad de kallade dopet i den

helige Ande.

I de kyrkor där jag växte upp förekom ofta så

kallade vittnesbördsmöten. Ganska ofta

frågade de på kvällsmötena: ”Är det någon här

i kväll som har ett vittnesbörd för Herren?”

Oftast var det en viss tid av dessa möten som

var avsatta för personliga vittnesbörd. Folk

gick upp och vittnade om Guds godhet, Guds

nåd och Guds välsignelser och många gånger

om problem, men hur Gud hjälpt dem osv.

Mycket av min teologi formades av dessa

vittnesbördsmöten, och det gjorde att min

teologi var mycket förvirrad. Jag hörde folk

vittna om att de hade tagit emot dopet i den

helige Ande, och jag längtade själv efter att få

ta emot dopet i den helige Ande.

Jag hörde folk säga saker som: "När jag till slut

lade ifrån mig mina cigaretter och sade: 'Gud,

jag kommer aldrig röka igen’, då döpte Gud mig

i den Helige Ande." Tyvärr, så rökte jag inte

själv, eller lyckligtvis, så jag kunde inte lägga

ifrån mig några cigaretter.

Det kanske inte sades rakt ut, men det fanns

små antydningar om att dopet i den

helige Ande, på något sätt, kom som en

belöning när man uppnått en viss nivå av

helgelse.

Så jag strävade efter att få Anden genom

laggärningar, genom att hålla reglerna. Varje år

skrev jag på ett löfteskort: ”Jag kommer inte

att gå ut på dans och nöjen. Jag kommer inte

att röka och dricka osv.” [dessa löften gjordes

på kyrkans ungdomsläger, ö. a.]

Varje år efter att jag hade undertecknat

löfteskortet försökte jag omedelbart ta emot

den Helige Ande, eftersom jag precis hade

skrivit på löftet. "Herre, se, jag kommer att

vara god." Och jag brottades med detta därför

att jag inte kunde förstå varför jag fick vänta i

så många år, och varför Gud aldrig fyllde mig

med Anden.

När jag slutligen fick ta emot av den

helige Andes kraft i mitt liv, så skedde det när

jag av tro en dag bara sade: "Ja, Herre, jag tar

emot det." Jag hade då släppt mina tankar på

att jag var rättfärdig i mig själv på grund av

att jag inte rökte och drack.

Jag hade nämligen fått problem eftersom en

vän till mig, som rökte, fick ta emot av den

helige Andes kraft, och jag tyckte inte att Gud

var helt rättvis.

Jag visste att jag var långt mer rättfärdig än

han var. Så när jag tog emot av Andens kraft

så skedde det genom tron.

Paulus frågade: "Tog ni emot Anden genom

att hålla lagen eller genom att lyssna i tro?"

Svaret är naturligtvis: ”Ni fick den Helige Ande

genom tro, det är Guds gåva. Ni kan inte

förtjäna det.

Ni är inte värdiga att ta emot.” Hela idén bakom

väntande möten var att det skulle vara en

reningsprocess där man blev värdig. Är min

kropp värdig att vara ett tempel åt den

helige Ande? Aldrig. Jag tog emot Anden

genom att lyssna i tro.

Nu till nästa fråga: "Ni dåraktiga galater, ni

som började i Anden." Det var där ni började...

ni började i Anden, skall ni nu sluta i köttet?

Skall ni förbättra Guds verk i era liv?

Många gånger försöker vi förbättra vår

rättfärdighet genom gärningar, genom lydnad,

genom att ge löften till Gud och att göra

förbund med Gud.

Vi lovar: "Nu Gud, så lovar jag att nästa vecka

kommer jag att be troget en timme varje dag.

Nu Herre, på grund av detta löfte, så vill jag

att du välsignar mig eftersom, trots allt, så

kommer jag att vara så rättfärdig i slutet av

veckan när jag har bett en timme varje dag."

Och efter att ha börjat i Anden så försöker vi

så ofta bli fullkomliga i köttet, genom våra

köttsliga ansträngningar. Paulus tillrättavisade

galaterna för denna falska idé.

Har ni lidit så mycket förgäves, ja, helt

förgäves? Han som ger er Anden och

gör underverk bland er, gör han det för

att ni håller lagen eller för att ni lyssnar

i tro,(Gal 3:4-5)

Detta skapar många gånger problem eftersom

det finns de som reser runt med vad de kallar

mirakeltjänst, och de annonserar: "Kom och se

mirakel."

Och det står på affischer: "Mirakel varje

måndag kväll". Som om Gud var begränsad.

"Varför gick jag på söndag kväll?" "Nej, nej, nej,

det är inte mirakelkväll ännu, kom tillbaka

i morgon kväll för mirakel!"

När människor ser på mirakelevangelister har

det ibland skapat problem, därför att många av

dem har djupa personliga problem. Ändå

framträder de inför ett stort antal människor,

och det verkar vara mirakel som åstadkoms

genom deras tjänst.

Det fanns en man som hette A.A. Allen. Han

t.o.m. öppnade Miracle Valley Ranch i Arizona.

A.A. Allen var en alkoholist och han dog av

akut alkoholism i San Francisco.

Ändå framträdde han inför folk och det skedde

mirakel som människor vittnade om, var ett

resultat av hans böner och av hans tjänst.

Det verkar helt inkonsekvent för oss. Man

skulle helt säkert kunna tro att en person som

hade denna typ av makt med Gud, levde ett

mycket hängivet, helgat, heligt och rättfärdigt

liv.

Att miraklerna var Guds bekräftelse till den

personens helighet eller rättfärdighet, men det

är inte så. De som utför mirakel gör det inte

tack vare sin egenrättfärdighet.

Många människor stöter sig på detta när de

kommer nära vissa av dessa personer, som

verkar i dessa mirakelmöten, när de ser att de

inte är konsekventa i sin vandring.

Många människor stöter sig på detta, eftersom

man på något sätt tror att t.ex. en mirakeltjänst

hör ihop med helighet, rättfärdighet och lydnad

som en följd av en stark hängivenhet till Gud.

Ni förstår, Gud belönar oss inte för våra

gärningar, våra ansträngningar och vår godhet.

Oavsett vad Gud ger mig så ger Han det till

mig på grund av min tro på Hans nåd, och dessa

män har lärt sig att tro på Guds nåd.

De ser inte på sig själva, sina svagheter, fel eller

något annat, och de har lärt sig att inspirera

människor till att sätta sin tro till Gud. Och Gud

hedrar tron ​​hos de människor som har kommit

för att ta emot från Honom.

Allt det som Gud har gjort i mitt liv kommer till

mig genom att jag tror på Jesus Kristus och

Guds nåd. När vi verkligen kan tillgodogöra oss

denna sanning, då kan vi börja förvänta oss att

Gud välsignar oss, även om vi vet att vi inte

förtjänar välsignelserna.

Om jag fick vad jag förtjänade, det vill jag inte

ens tänka på. Gud har inte gett oss vad vi

förtjänar när det gäller våra synder utan:"Ty så

hög som himlen är över jorden, så väldig är hans

nåd över dem som fruktar honom." (Ps 103:11)

För att gå till del 2 klicka här

Tillstånd beviljat av The Word For Today att

översätta detta avsnitt

Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är

hämtade från Svenska Folkbibeln.