För att vi ska kunna fortsätta att växa i

kunskap om vår Herre och Frälsare, låt oss gå

till Filipperbrevet kapitel 1.

Aposteln Paulus hade blivit arresterad i

Jerusalem och hållits fängslad i Caesarea i två

år, tills han vädjade till Caesar och fördes som

fånge till Rom för att han skulle kunna träda

fram inför Caesar och överklaga sitt fall.

Under de två år Paulus var i Rom för att vänta

på att träda fram inför kejsaren befann han

sig i husarrest. Han kunde hyra sin egen bostad

men var fastkedjad vid en av de romerska

vakterna, tjugofyra timmar om dygnet.

I Rom hade cirka tiotusen elitsoldater utsetts

till den kejserliga vakten, och deras främsta

uppgift var att skydda kejsaren i Rom.

Paulus hade alltid en av dessa män fastkedjad

vid sig, tjugofyra timmar om dygnet, under två

års tid. Han såg detta som en fantastisk

möjlighet att vittna.

Vakterna kunde inte komma undan, och som

ett resultat av att Paulus vittnade för dessa

män, fördes många ur Caesars hushåll till en

frälsande kunskap om Jesus Kristus.

Det var en riktig väckelse i Rom medan

Paulus var där och väntade på att träda fram

inför kejsaren. Församlingen i Filippi gjorde

en insamling och skickade en mycket generös

gåva till honom.

Epafroditus skulle överlämna den. På vägen

dit blev han dock mycket sjuk och var nära

att dö, men han kom fram till Paulus med

kärleksgåvan från församlingen i Filippi.

I princip är detta brev som Paulus skriver till

dem från Rom, ett brev fyllt av tacksägelse

och tacksamhet för den gåva som de hade

skickat till honom genom Epafroditus.

Och det var den verkliga orsaken till att

Paulus skrev detta brev. Filipperbrevet är inte

skrivet från en apostel till församlingen, som

de flesta av Paulus brev, utan som ett brev

mellan vänner.

Det är en mycket varm och vänskaplig känsla

genom hela brevet och det har en ton av

stark fröjd och glädje.

Det är intressant att Paulus fröjdade sig

samtidigt som han var fastkedjad vid en

romersk vakt. Paulus kunde ändå deklarera:

“Jag har lärt mig att vara nöjd oavsett hur jag

har det. Jag vet hur det är att leva i överflöd

och jag vet hur det är att leva enkelt.

Jag är nöjd, eftersom min förnöjsamhet inte

beror på mina omständigheter. Min

förnöjsamhet beror på min relation med Jesus

Kristus, och den kan inte förändras.

Mina omständigheter kan förändras och jag

kan befinna mig i tuffa fysiska förhållanden,

men min förnöjsamhet beror inte på det.

Min förnöjsamhet finns i Jesus.”

Och det är viktigt att också vi lär oss att finna

vår glädje i Jesus Kristus, för då kan vi lära oss

att vara nöjda hur vi än har det.

Paulus öppnar detta brev, som tillsammans

med det lilla brevet till Filemon och

1Tessalonikerbrevet, är det enda brev där

han inte börjar med bekräftelsen av sin

kallelse till apostel. Här skriver han:

Från Paulus och Timoteus, Kristi Jesu

tjänare. (Fil 1:1)

Vanligtvis skriver han: "Från Paulus, genom

Guds vilja Kristi Jesu apostel", men nu skriver

han som en vän till en vän.

Ordet tjänare är här i grekiskan är doulos,

vilket betyder ‘livegen’. Det fanns en fras om

Jesu Kristi livegna som löd: "Att tjäna Honom

är att regera som kung."

Så Paulus var en tjänare, men att tjäna Jesus

och var Hans livegne, är ändå att regera som

en kung.

Ordet doulos, ‘livegen’, betyder mer än bara

en tjänare. En tjänare var en person som var

anställd, men om han inte gillade sitt jobb

hade han friheten att sluta och kunde hitta

ett jobb någon annanstans.

Så var det inte med en livegen. Vare sig han

gillade det eller inte, var han sin ägares

egendom. Tjänaren kunde komma och gå som

han ville, men det kunde inte den livegne.

Livegenskap var något som gällde livet ut.

Aposteln Paulus den livegne. Paulus och

Timoteus, de livegna…

Till alla de heliga i Kristus Jesus (Fil 1:1)

Ordet helgon har missbrukats en hel del. Vi

har tappat betydelsen av ordet som kommer

från det grekiska ordet hagios, vilket betyder

‘helig’. Så egentligen skriver Paulus: “till dem

som är helgade”.

Många gånger läser vi: "Till de heliga", och vi

säger: "Åh, detta gäller inte för mig, jag är väl

inget helgon." Men det är till dem som är

helgade i Jesus Kristus, så den bokstavliga

betydelsen av ordet helgon är ‘helig’ eller

‘invigd’.

”Till alla de heliga i Kristus Jesus”

som bor i Filippi, tillsammans med

församlingsledarna och

församlingstjänarna. (Fil 1:1)

med församlingsledarna och [I den engelska

översättningen KJV står det ”bishops and

deacons”, ö. a.]

För att vi ska förstå så går jag till de grekiska

orden och översätter dem. När vi hör ordet

biskop, då tänker vi på någon som ansvarar

över en massa kyrkor.

Men biskoparna i den tidiga kyrkan var

församlingsledare i den lokala församlingen,

och diakonerna var arbetarna i församlingen.

Filippi var den första platsen i Europa som

Paulus kom till med evangeliet. Han befann

sig först i Troas när han fick en syn där en man

i Makedonien sa: "Kom över och hjälp oss",

och Paulus reste genast ner med ett skepp

till Makedonien.

De kom till Filippi och där mötte Paulus en

grupp kvinnor som tillbad ute vid floden på

lördagen. De var judar. Att de tillbad ute vid

floden betyder att det inte fanns någon stor

judisk gemenskap i Filippi.

Om det i en gemenskap fanns tio vuxna judiska

män var de tvungna att bygga en synagoga.

Men om det inte fanns tio vuxna judiska män,

då träffades de vanligtvis på en plats utomhus

vid en flod, eller på någon annan vacker plats.

Så det verkar som om det inte fanns så många

judar i Filippi eftersom de möttes vid floden.

Paulus gick ut och träffade kvinnorna som var

där, och han predikade evangeliet om Kristus

och många tog emot budskapet.

Han startade ett arbete i Filippi, men han

kunde dock inte tjäna där så länge. De judar

som fick reda på att kvinnorna omvänt sig

började ställa till bråk och de såg till att

Paulus greps och piskades.

Han kastades i en fängelsehåla där han och

Silas sjöng och prisade Herren vid midnatt när

plötsligt fängelset skakades av en jordbävning

och dörrarna öppnades och de var fria.

Fångvaktaren som vaknande upp och insåg

vad som hade hänt, tog sitt svärd och var redo

att döda sig själv, men Paulus sa: "Gör dig inte

illa! Vi är här allesammans." (Apg 16:28)

Det var nämligen så enligt de romerska

reglerna, att om någon var vakt och hans

fångar flydde, så var han tvungen att ta

fångarnas straff.

Så egentligen var det bättre för vakten att

begå självmord än att möta den romerska

rättvisans vrede efter att ha förlorat fångarna

som anförtrotts honom.

Så fångvaktaren kom darrande in till Paulus

och han sa: "Herrar, vad ska jag göra för att

bli frälst?" Paulus svarade: "Tro på Herren

Jesus så blir du frälst, du och din familj."

Fångvaktaren tog med sig Paulus hem till sig

och tvättade ren hans rygg från det levrade

blodet efter de piskrapp han fått. Sedan gav

han honom något att äta.

Paulus predikade för familjen och alla tog

emot Jesus Kristus och döptes. Detta var

starten till församlingen i Filippi.

Domarna i staden, de som hade gripit Paulus

och var ansvariga för det, skickade sina

rättstjänare som sa: "Låt Paulus gå. Vi har

egentligen inga anklagelser emot honom, så

låt honom bara gå."

Men Paulus sa: "Hallå, vänta lite. Jag är

romersk medborgare och jag har blivit piskad

utan att ha blivit anklagad för något. Det har

skett en oförrätt här."

Filippi var en av de viktigaste romerska

städerna. Den borde ha varit en modell för

romerskt rättsväsende, och Paulus sa: "De

tror att de bara kan skicka iväg mig. Låt dem

komma ner, låt domarna själva be om ursäkt

och släppa mig fri."

Rättstjänarna gick tillbaka domarna och sa:

"Visste ni att de är romerska medborgare?"

"Åh nej", och de visste att de hade gjort bort sig.

Så de kom ner och sa: "Var snälla och lämna

staden. Bara ge er iväg, vi ber om ursäkt, så gå

nu." I Filippi, från en liten början, gjorde sedan

Guds Ande ett verk.

Församlingen hade vuxit så till den grad att de

var tvungna att ha församlingsledare, och de

hade också diakoner och administratörer.

Guds verk hade expanderat. Församlingen

hade tagit upp en generös kollekt till Paulus

och skickat den till honom. Från denna tidiga

start började Gud ett gott verk, och Han

utförde ett väldigt speciellt arbete där i Filippi.

Så Paulus sa till församlingsledarna och de

som arbetade i församlingen:

Nåd vare med er och frid (Fil 1:2)

Vi har stött på dessa siamesiska tvillingar

många gånger i Nya testamentet, och de är

typiska paulinska hälsningar som han så ofta

öppnar sina brev med: "Nåd vare med er och

frid”.

från Gud vår Far och Herren Jesus

Kristus. (Fil 1:2)

Återigen vill jag betona, och jag tror inte att

man kan göra det för mycket, att Herren är

inte Hans namn utan det är Hans titel.

Vi bör inte betrakta det, eller se det som ett

namn. Vi talar om en relation när vi säger

Herren. Jesus är Hans namn. När vi sjunger:

"Hans namn är Jesus, Jesus, ledsna hjärtan

gråter inte mer", så är Hans namn Jesus, eller

på hebreiska: Yeshua.

Men Herren är hans titel, och om vi använder

titeln Herre, då betyder det att vi intar Paulus

ställning som livegen. Det talar om vilken

relation vi har till vår Herre Jesus Kristus.

Jag tackar min Gud var gång jag

tänker på er. (Fil 1:3)

Varje gång Paulus tänkte på Guds verk i

Filippi, tackade han Gud för dem. Johannes

skrev i sitt brev: "Inget gläder mig mer än att

höra att mina barn lever i sanningen." (3 Joh v4)

Jag tror att det kan sägas ifrån hjärtat av varje

Guds tjänare.

Den största glädjen för varje Guds tjänare, är

att veta att de som har kommit till tro till följd

av ens tjänst, fortsätter att vandra i sanningen.

Att vara i tjänst för Gud för med sig enorma

belöningar, och det är så spännande att se det

verk Gud gör på olika platser.

I morse när jag stod vid utgången i kyrkan och

hälsade på folk när de gick förbi, så kom ett par

tillsammans med sin dotter och hennes make.

När de närmade sig mig kunde jag se att tårar

vällde upp i deras ögon, och när de hälsade på

mig sa de: "Vi är från New York och vi lyssnar

på ditt radioprogram.

Vi har startat ett bibelstudium i vårt hem, vi

lyssnar på din undervisning och Gud välsignar

oss otroligt mycket.

Det kommer många människor hem till oss som

välsignas av Guds ord, så det är så spännande

för oss att träffa dig och att vara här i dag."

Medan de talade strömmade tårar nerför deras

kinder, och jag säger: ”Tycker ni inte att det är

givande att få se en sådan frukt av att tjäna

Gud?”

Åh, vad man tackar Gud för det verk Han gör.

Åh, vad man tackar Gud för privilegiet att få

vara Hans redskap genom vilket Han kan

arbeta.

Så Paulus, Guds redskap, tackar nu Gud för

den rapport som kommit från Filippi om att

de fortsätter att vandra på trons väg. Varje

gång Paulus påmindes om dem sa han: "Åh,

tack Gud.” Och varje gång jag tänker på er

här i församlingen tackarjag Gud för det

arbete som Han gör genom sin Ande.

I alla mina böner för er alla ber jag alltid

med glädje, eftersom ni har varit med i

arbetet för evangeliet från första dagen

ända till nu. (Fil 1:4-5)

Så Paulus tackar Gud och ber alltid för dem,

och det finns också glädje i den bönen tack

vare det arbete som Gud gör där. Och han

tackar Gud för att de från första dagen, ända

till nu, varit med i gemenskapen i evangeliet.

[I den engelska översättningen, KJV, står det

fellowship (gemenskap), medan SFB översatt

till: arbetet, ö.a.]

Den ultimata gemenskapen, koinonia, är

enheten i evangeliet, men utan tvekan handlar

det även i detta fall om det stöd de gett till

Paulus genom åren. Paulus skrev till galaterna,

att de som undervisas i ordet bör dela med sig

av allt gott till den som undervisar dem.

Församlingen i Filippi hade troget stöttat

Paulus genom åren, så det fanns en enhet, en

egendomsgemenskap.

Ni kanske kommer ihåg, att om någon

ägdenågot i den tidiga kyrkan, så sålde de det

och bar fram vad de hade fått från

försäljningen och lade vid apostlarnas fötter,

och de hade allt i koinonia.

Det är samma grekiska ord här. Det var just

ett sådant delande av resurser av den

gemensamma välfärden med Paulus.

För att gå till del 2

Tillstånd beviljat av The Word For Today att

översätta detta avsnitt.

Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är

hämtade från Svenska Folkbibeln.