Filipperbrevet
Kap 2 - Del 1
Om ni nu har tröst hos Kristus, om ni får
uppmuntran av hans kärlek, gemenskap
i Anden och medkänsla och barmhärtighet,
gör då min glädje fullkomlig genom att ha
samma sinnelag och samma kärlek och
vara ett i själ och sinne. (Fil 2:1-2)
Paulus vädjar till dem nu och det är en mycket
stark vädjan: ”Om ni nu har tröst hos Kristus,
om ni får uppmuntran av hans kärlek”. Det
finns verkligen tröst i Kristus. Hur mycket
tröstoch uppmuntran får vi inte av Jesus och
av Hans kärlek, särskilt i tider av sorg.
Paulus skriver här att han vill att filipperna
ska göra hans glädje fullkomlig genom att ha
gemenskap i Anden, ha medkänsla med
varandra och visa barmhärtighet.
Aposteln Johannes säger i sitt tredje brev
v.4: "Inget gläder mig mer än att höra att
mina barn lever i sanningen.”
Paulus säger här i Filipperbrevet: ”gör då min
glädje fullkomlig genom att ha samma sinnelag
och samma kärlek och vara ett i själ och sinne”.
Sök inte konflikt eller tom ära. Var i
stället ödmjuka och sätt andra högre
än er själva. (Fil 2:3)
[Konflikt kan också översättas egennytta
enligt SFB, a.ö.]
Vill du vara stor i Guds rike? Lär dig då att vara
en tjänare. Det är intressant hur dessa ord av
Paulus så ofta ignoreras av församlingen.
Jag har tidigare berättat att jag bröt med det
samfund jag förut var verksam i, därför att de
ville att vi pastorer skulle få människor att
tävla - för att motivera dem att ta med folk
till kyrkan t.ex.
Ledningen menade, att även om tävlande
mellan människor kommer från den gamla
mänskliga naturen, behövde vi inse att de
flesta människor som vi betjänade faktiskt
fortfarande var världsliga.
Därför måste vi också använda världslig
motivation.Vi uppmanades att ringa en annan
pastor och be honom utmana sin församling i
vem som kunde få flest människor till kyrkan:
”Vi kommer att tävla med er om vem som får
flest besökare.”
Sedan förväntades kyrkan som förlorat
tävlingen bjuda kyrkan som vunnit på middag
och kyrkan som vunnit skulle då bli hedrad.
Du vet: "Vi vill vara främst så att vi kan bli
ärade."Detta är tom ära och själviskhet, eller
strävan efter tom ära. Hur många gånger
händer det inte att detta är den drivkraft
som används inom kyrkan?
Man får människor att tävla, att kämpa sig
fram och att sträva efter tom ära. Så här kan
det låta: ”Herren har talat om för mig att vi
ska ha små fönster med målat glas.
Man kan köpa sitt eget fönster och sätta in
sitt namn eller namnet på sin make/maka i
ett fönster och alla kommer att se era namn.”
Låt ingenting få dig att handla utifrån
själviskhet och sök inte efter tom ära! Det är
fel motiv för att tjäna Gud. ”Var i stället
ödmjuka och sätt andra högre än er själva.”
Se inte till ert eget bästa utan också
till andras. (Fil 2:4)
Se inte bara till era egna behov, utan se till
vad andra omkring er behöver.
Var så till sinnes som Kristus Jesus
var: (Fil 2:5)
Gud, verka i oss nu med Din Ande, eftersom
vi nu går in i det allra heligaste. Vi kommer nu
till hjärtat av vad det handlar om.
Hjärtat i den kristna tron handlar om: Mina
attityder – min inställning till mig själv och
min inställning till andra. Hur är min
inställning till mig själv? Hur är min inställning
till andra? ”Var så till sinnes som Kristus Jesus
var.” "Vet du vad han hade fräckheten att be
mig attgöra?
Jag sa till honom att jag ville tjäna Herren
och den assisterande pastorn gav mig en
sopkvast och bad mig att sopa utanför. Jag
som betalar folk för att städa utanför mitt
eget hus! Vet han inte vem jag är och hur
mycket jag bidragit till kyrkan?” ”Var så till
sinnes som Kristus Jesus var.”
Han var till i Guds gestalt men räknade
inte jämlikheten med Gud som segerbyte,
(Fil 2:6)
Jesus räknade inte jämlikheten med Gud som
ett segerbyte. Han var hos Gud. "I begynnelsen
var Ordet, och Ordet var hos Gud, och Ordet
var Gud.” Joh 1:1
Så Jesus var till i Guds gestalt men höll inte
fast vid jämlikheten med Gud. Ändå kan
människor säga: "Vet de inte vet vem jag är?
Vet de inte hur viktig jag är? De erbjöd sig inte
ens att bära min resväska?" ”Han var till i
Guds gestalt men räknade inte jämlikheten
med Gud som segerbyte”.
utan utgav sig själv och tog en tjänares
gestalt och blev människan lik. (Fil 2:7)
Jesus steg ned när Han utgav sig själv: Han
som från början var jämlik med Gud, utgav
ändå sig själv. Han kom som en tjänare och
blev människan lik.
När han till det yttre hade blivit som en
människa, ödmjukade han sig och blev
lydig ända till döden – döden på korset.
(Fil 2:7-8)
Från härlighet och jämlikhet med Gud till det
grymma romerska korset där Han hängde
och utstod hånskratt och vrede från folk.
Han var föraktad och förkastad av människor.
Vilket enormt steg nedåt, från den högsta
höjden ner till döden på ett kors, omgiven av
mördare. Detta väldiga steg var Jesus villig
att ta för oss. ”Var så till sinnes som Kristus
Jesus var.”
Därför har Gud också upphöjt honom
(Fil 2:9)
Nu ser vi hur Jesus också steg upp. För Gud
hade sagt i Ps 16:10: ”för du lämnar inte min
själ åt dödsriket, du låter inte din Helige se
förgängelsen”.
”Därför har Gud också upphöjt honom”
över allting och gett honom namnet över
alla namn, för att i Jesu namn alla knän
ska böjas, i himlen och på jorden och under
jorden, och alla tungor bekänna att Jesus
Kristus är Herren, Gud Fadern till ära.
(Fil 2:9-11)
Så Jesus gick från härlighet till härlighet, men
utstod korset däremellan. Han utgav sig själv.
Det är viktigt att vi har samma sinnelag som
Jesus, att vi är villiga att sätta oss själva åt
sidan och bli tjänare åt andra.
Vi ska inte ha för höga tankar om oss själva,
utan se det som en förmån att vara Jesu Kristi
tjänare. "Ödmjuka er inför Herren, så ska han
upphöja er.” (Jak 4:10)
Jesus är förebilden, Han ödmjukade sig själv,
men: ”Därför har Gud också upphöjt honom,
över allting och gett honom namnet över alla
namn, för att i Jesu namn alla knän ska böjas,
i himlen och på jorden och under jorden, och
alla tungor bekänna att Jesus Kristus är
Herren, Gud Fadern till ära.”
Folk kanske inte vill göra den bekännelsen
nu och kanske säger att de är herre över sitt
eget liv: "Jag är herre över mitt öde. Jag är
kapten för min själ. Mitt huvud är blodigt men
har inte böjt sig för någon."
Men en dag kommer alla att bekänna att
Jesus Kristus är Herre. De människor som
talar så nedlåtande om Honom nu och hånar
Hans namn, de som använder Hans namn
slarvigt i svordomar och de som uttalar sig
negativt om Honom, en dag ska också de böja
sina knän och de ska bekänna att Jesus
Kristus är Herre, Gud Fadern till ära.
Problemet är att på den dagen kommer deras
bekännelse inte gälla frälsning. Paulus säger i
Rom 10:9-10: ”För om du med din mun
bekänner att Jesus är Herren och i ditt hjärta
tror att Gud har uppväckt honom från de
döda, ska du bli frälst. Med hjärtat tror man
och blir rättfärdig, med munnen bekänner
man och blir frälst.”
Men det kommer inte att bli så på den dagen.
Bekännelsen kommer inte att handla om
frälsning, utan vara ett fördömande av dem
själva. "Ja, Han är Herre. Jag hade fel i att
förkasta Honom som Herre i mitt liv."
Därför, mina älskade, ni som alltid varit
lydiga, inte bara när jag var hos er utan
ännu mer nu när jag inte är hos er: arbeta
med fruktan och bävan på er frälsning,
(Fil 2:12)
Tyvärr stannar många människor precis där
och det ges enormt många uppmaningar om
gärningar och hur viktigt det är att vi arbetar
med fruktan och bävan på vår frälsning.
Snarare än att arbeta på vår frälsning, brukar
det tolkas: "arbeta med fruktan och bävan för
er frälsning.” Vi uppmanas till alla slags
gärningar viborde göra för Gud, för att bli
frälsta.
De som betonar ett "gärnings” evangelium –
vilket faktiskt inte är ett evangelium, eftersom
de säger att vi måste arbeta för att bli frälsta,
vilket inte är goda nyheter utan dåliga nyheter –
de använder ofta denna text, men de fortsätter
inte till nästa vers där Paulus förklarar:
För att gå till del 2
Tillstånd beviljat av The Word For Today att
översätta detta avsnitt.
Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är
hämtade från Svenska Folkbibeln.