Kom ihåg att bakgrunden till detta brev är att

Paulus sitter fastkedjad vid en romersk soldat

i Rom och skriver till filipperna. Filipperbrevet

har en ton av stark glädje och fröjd och Paulus

säger:

För övrigt, mina bröder, gläd er

i Herren! (Fil 3:1)

Ofta är det extremt svårt att glädja sig under

svåra förhållanden. I själva verket tror jag att

det ibland är omöjligt.

T.ex. ”Jag gjorde en dum sak. Jag körde mot

rött ljus och körde på en person och har blivit

stämd på en miljon dollar.”

Det är svårt att glädja sig i en sådan situation.

Men man kan alltid glädja sig i Herren

eftersom Han är över våra omständigheter.

Så uppmaningen i bibeln är att alltid glädja

sig i Herren och Paulus fortsätter:

För mig är det inget besvär att

skriva samma sak till er igen, (Fil 3:1)

Med andra ord: "Här är jag fastkedjad i

fångenskap, men jag tycker inte det är svårt

att skriva detta till er. Jag gläder mig här i

Herren."

Jag är säker på att Paulus inte gladde sig

över själva omständigheterna, de var ganska

eländiga, men omständigheterna behöver

inte hindra oss från att glädja oss i Herren.

Det finns alltid anledning att glädja sig i Herren.

och för er är det tryggare. Se upp

för hundarna, (Fil 3:1-2)

Omedelbart efter att han uppmanat dem att

glädja sig i Herren varnar han dem för falska

lärare. Det fanns vissa människor som tycktes

följa Paulus vart han än gick och de försökte

förvränga hans undervisning om Guds nåd.

Det var särskilt judiska, lagiska troende som

försökte föra människor tillbaka till en lagisk

relation med Gud och ställa dem under lagen.

De krävde att icke-judiska troende skulle bli

omskurna och hålla Mose lag för att bli frälsta.

Paulus kallade detta för en förvrängning av

evangeliet om Jesus Kristus.

Det är intressant att det egentligen var de

lagiska troende som brukade kalla

hedningarna för hundar.

Det var ett vanligt namn som judarna använde

för icke-judar: ”De hedniska hundarna.” Det

var inte en bild av ett gulligt husdjur, utan en

hänvisning till de otäcka, vilda hundarna som

strövade omkring i Israel.

De skällde och nafsade efter folk och tillhörde

ingen. De var hatade djur och därför började

judarna använda namnet hund för hedningar.

Det är intressant att Paulus vänder på detta

ord och använder det om de lärare som ville

försöka föra de troende tillbaka in under

lagen. ”Se upp för hundarna”

se upp för de onda arbetarna, se

upp för de sönderskurna! (Fil 3:2)

Ordet sönderskurna kommer från ett grekiskt

ord som betyder stympare. Paulus hänvisar

till deras krav på att hedningarna skulle

omskäras för att bli frälsta. (Sedan använder

han ett motsatt grekiskt ord och det är en lek

med grekiska ord. Om du läser texten på

grekiska så kan du se denna lek med ord.

"se upp för de sönderskurna".)

Det är vi som är de omskurna, vi

som tjänar Gud genom hans Ande (Fil 3:3)

[I SFB: ”vi som tjänar Gud genom hans Ande”.

I KJV står det ”which worship God in the

spirit” (som tillber Gud i anden), ö. a.]

Paulus betonade ständigt att de fysiska

ritualerna inte hade något värde om det inte

fanns en motsvarande andlig upplevelse,

för annars stod inte omskärelsen för någonting.

Vad Gud är intresserad av är att mitt hjärta

är omskuret, att mitt hjärta leds av Anden

och inte av köttet.

Och även om jag genomgår en fysisk ritual,

men mitt hjärta följer det som hör till köttet,

så får det som händer med mig fysiskt ingen

betydelse alls för min relation med Gud.

Detsamma kan sägas om alla de andra

ritualerna som vi har inom kyrkan. Dopet är

egentligen inte en fysisk ritual, utan en andlig

upplevelse.

Det är inte den fysiska upplevelsen som

frälser, utan den andliga: att den gamla

naturen och den gamla människan dör i mitt

hjärta, att jag betraktar mig själv som död

när det gäller den gamla människan och att

jag lever det nya livet i den uppståndne Herren.

Paulus säger: ”Se upp för dem som vill stympa

er kropp, för vi är de som är omskurna i anden.

Vi tillber Gud i anden.”Jesus säger i Joh. 4:24:

"Gud är ande, och de som tillber honom måste

tillbe i ande och sanning."

och har vår ära i Kristus Jesus (Fil 3:3)

[I KJV står det rejoice (glädjas) isf ära, ö. a.]

Vi gläder oss i den härliga frihet som vi har i

Jesus Kristus, den relation som vi nu kan ha

med Gud, när vi inte är under lagen.

och inte förlitar oss på det yttre. (Fil 3:3)

[I SFB: ”på det yttre”. I KJV står det ”in the

flesh” (i köttet), ö.a.]

Paulus säger i Rom 7:18 ”Jag vet att det inte

bor något gott i mig, det vill säga i mitt kött.”

”Jag litar inte på köttet.” Paulus fortsätter:

Fast nog hade också jag kunnat förlita

mig på det yttre. För om någon tycker

att han kan förlita sig på det yttre, så kan

jag det ännu mer: omskuren på åttonde

dagen, är av Israels folk och Benjamins

stam, en hebré född av hebreer , i fråga

om lagen en farisé, i iver en förföljare av

församlingen, i rättfärdighet genom lagen

en oklanderlig man. (Fil 3:4-6)

Detta är en ganska bra stamtavla ifall man

skulle kunna bli frälst genom gärningar, egna

ansträngningar och genom att hålla lagen.

Paulus säger: "Jag låg före alla de andra. Jag

var främst. Jag hade allt som behövdes när

det gällde rättfärdighet genom lagen."

Jesus säger i bergspredikan (Matt 5:20):

"Om inte er rättfärdighet går långt över de

skriftlärdas och fariséernas, kommer ni aldrig

in i himmelriket."

Paulus var ett klassiskt exempel på vad Jesus

syftade på. När det gällde de skriftlärdas och

fariséernas rättfärdighet hade Paulus allt.

Han hade gjort allt som han skulle göra enligt

lagen för att vara rättfärdig. I själva verket

hade han gjort mer än vad han behövde.

Han var farisé. Han förföljde kyrkan. När det

gällde hans iver och den rättfärdighet som

fanns i lagen, var han oklanderlig. Men ändå –

detta är inte tillräckligt för att en människa

ska komma in i himlen.

Det hade dykt upp män som gick runt och

försökte tala om för icke-judiska troende

att de var tvungna att hålla lagen för att bli

rättfärdiga.

Paulus säger: "Nej, det fungerar inte, jag

kommer därifrån. Jag hade fullföljt allt när

det gäller lagen. Och sedan detta enorma

påstående:

Men allt det som förr var en vinst för

mig räknar jag nu som förlust för Kristi

skull. (Fil 3:7)

”Hela denna bakgrund som gav mig ett högt

anseende när det gäller lagen räknar jag som

förlust för Kristi skull.”

Ja, jag räknar allt som förlust, för jag

har funnit det som är långt mer värt:

kunskapen om Kristus Jesus, min

Herre. (Fil 3:8)

Aposteln Paulus var på väg till Damaskus för

att förfölja församlingen. Han hade med sig

brev från översteprästen som gav honom rätt

att kasta de som trodde på Jesus Kristus i

fängelse och han var fylld av hot och mordlust

mot de troende.

Men när han var på väg, precis innan han

anlände till Damaskus vid middagstid, kom

ett ljus från himlen, starkare än middagssolen.

Paulus föll till marken och där talade Herren

till honom och sa: ”Saul! Saul! Varför förföljer

du mig? Det blir hårt för dig att sparka mot

udden." Paulus svarade: ”Vem är du, Herre?

Och Herren svarade: Jag är Jesus, den som

du förföljer.” (Apg 26:14-15)

Där blev Paulus omvänd. Han mötte Kristus

på vägen till Damaskus. Allt som Paulus fram

till denna punkt i livet hade ansett vara

viktigt: hans religiösa bakgrund och allt

religiöst erkännande – säger Paulus att han

räknar som förlust för Kristi skull.

Detta kom att medföra ett främlingskap

gentemot hans kumpaner i Jerusalem, de

som han tidigare haft gemenskap med.

Paulus skriver Filipperbrevet ca 30 år efter

upplevelsen på vägen till Damaskus och han

hänvisar till den: "Det som tidigare hade

varit en vinst för mig räknade jag då som

förlust för Kristi skull.”

Men sedan uppdaterar Paulus sin erfarenhet

och säger: "Ja, jag räknar allt som förlust, för

jag har funnit det som är långt mer värt:

kunskapen om Kristus Jesus, min Herre."

Med andra ord: "Jag upplevde detta för 30

år sedan och jag kom till en vändpunkt i mitt

liv. All tidigare lagiskhet och lagiskhet i min

relation till Gud och all strävan och alla

gärningar i min egen kraft, räknade jag som

förlust.

Nu 30 år senare räknar jag fortfarande allt

detta som förlust."Många kristna vittnar om

en andlig upplevelse som de haft för flera år

sedan. "Åh, jag hade en sådan härlig

upplevelse, Herren mötte mig på ett kraftfullt

sätt och jag gav mitt liv helt åt Herren.

Jag blev så gripen, jag blev så berörd av Guds

Ande över mitt liv." Men tyvärr har de sedan

dess åter plockat upp en hel del av de saker

som de då räknade som förlust, så att de idag

har samma brister.

Du förstår, tidigare erfarenheter är endast

värda någonting om de har överförts till

nuet. Om de inte har överförts till nuet har

de faktiskt inte något värde alls.

Det finns inget värde i att säga att jag för 30

år sedan räknade vissa saker som förlust för

Kristi skull, om jag under tiden har plockat upp

dem igen och idag har samma brister som då.

Vi måste alltid kunna överföra tidigare

erfarenheter till vår nuvarande relation med

Gud, om det ska vara en giltig erfarenhet

överhuvudtaget. Annars har den erfarenheten

inget värde.

Jag är inte så intresserad av vad som hände

dig för 30 år sedan, 20 år sedan eller 10 år

sedan. Jag är intresserad av hur din relation

med Herren är idag. Det är det som är viktigt.

Erfarenheter är bra - tack Gud för

erfarenheter - men de är bara giltiga om de

påverkar din nuvarande relation med Gud,

annars räknar jag dem som förlust.

Erfarenheterna behöver påverka oss ännu

idag. "Ja, jag räknar allt som förlust, för jag

har funnit det som är långt mer värt:

kunskapen om Kristus Jesus, min Herre."

Jag älskar dessa rader. Det främsta: att ha

kunskap om Jesus Kristus. Jag anser att vi är

de mest välsignade och privilegierade

människorna i världen. Det finns många

människor i världen idag som aldrig haft

förmånen att få kunskap om Jesus Kristus,

vår Herre.

Människor har levt och dött utan att någonsin

ha hört talas om Jesus Kristus, vår Herre. Vi

har inte bara förmånen att få kunskap om

Jesus Kristus, utan även privilegiet att få

samlas och studera Guds ord tillsammans.

Vad skulle en del människor inte ge för

möjligheten att kunna samlas med oss?

Paulus säger:

För hans skull har jag förlorat allt (Fil 3:8)

Paulus förlorade verkligen allt. Han blev totalt

utfryst av sina landsmän, de som han en gång

haft gemenskap med. När han tog emot Jesus

Kristus blev han som död i deras ögon.

Han existerade inte längre för dem, men han

säger: ”Det som då var mycket viktigt för mig,

det som jag levde för…

[Jag] räknar det som skräp, för att vinna

Kristus och bli funnen i honom – inte med

min egen rättfärdighet, den som kommer

av lagen, utan med den som kommer genom

tron på Kristus, rättfärdigheten från Gud

genom tron. (Fil 3:8-9)

Paulus hade utmärkt sig i rättfärdighet genom

lagen. Han säger att han var oklanderlig. Men

han säger också att han kastade bort detta för

kunskapen om Jesus Kristus.

Han räknar alla gärningar från det förflutna

som skräp och enbart slöseri med kraft.

"Min önskan är att lära känna Honom och bli

funnen i Honom.

Att inte vara rättfärdig i mig själv genom

mina laggärningar, utan få den rättfärdighet

som tillskrivs de som tror, på samma sätt

som: ”Abraham trodde Gud, och det räknades

honom till rättfärdighet.” Rom 4:3

För att gå till del 2 klicka här

Tillstånd beviljat av The Word For Today att

översätta detta avsnitt.

Alla bibelcitat med blå text och kursiv stil är

hämtade från Svenska Folkbibeln.